Så länge sen det var jag loggade in här och skrev om något på bloggen. Den har ju nästan blivit alldeles rostig. OH well. här kommer en oerhört snabb uppdatering av mitt liv. Paintballsäsongen har varit riktigt bra. En del problem, men ännu fler framgångar. Jag vill tacka alla som hyrt av mig under sommaren. Jag hoppas vi ses igen under -09! Och jag längtar, och förbereder redan en del nya roliga saker!
Jag är varslad från mitt fasta arbete på Inwido produktion. I tider som dessa borde man kanske redan ha utvecklat magsår för att bli arbetslös. Men...någon liten skruvad del av mig tycker nästan det är lite kul. Äntligen kanske man har möjlighet att utöka sitt egna företag, och helt och hållet börja jobba åt sig själv. =) Men men. Visst är det att förlora en säkrad inkomst, och det känns ju aldrig kul.
Fokus ligger ganska tungt på brorsans firma just nu, och vi arbetar för att "Pimpa" studion. En hel del inköp på senaste tiden har höjt standarden rejält där och vi börjar äntligen få det riktigt snyggt där. Kom förbi och träffa honom, eller kanske rent av oss båda. Lyser det är vi oftast där. För er som inte vet var studion ligger...uhm...well. Leta. ;)
I september åkte jag och farsan ner till Kristianstad för att hämta hem ett nytt kick-ass-PA (Public Adressing system) till vårt band och för andra ljuduppdrag. Och HELL vad det skottar ljud! En riktigt bra investering!
Naturligtvis kommer sällan olyckor eller bra erbjudanden ensamma. Kort efter inköpet av PA't så kom jag över en Nord Stage 88 till ett pris som var väldigt fördelaktigt för att vara en Nord. För er som inte är sjukligt intresserade av synthar så kan jag säga att en Clavia Nord är ungefär det bästa man kan komma i klaviaturväg, i alla fall när det gäller att ha en synth väl avvägd för live performance. Dessutom är den svensktillverkad. =)
Så trots att arbetslöshet, vinter och långa mörka ensamma nätter är i antågande så har jag ändå en känsla av hopp inom mig. Saker och ting rör på sig. Efter många många år på botten börjar man äntligen stiga upp mot ytan. Förhoppningsvis. ;) Risliamatörernas nyårsrevy kommer att bli sjukt kul i år!!
Och i morgon fyller jag år!
Conny B
söndag 9 november 2008
fredag 11 juli 2008
Ännu ett nytt efterskottsinlägg!
Åh huvva.
Efter det förra inlägget som nog hade gjort sig bäst som en omfattande följetong, tänkte jag nu försöka att kanske lägga in ett lite kortare inlägg. Detta om ett mycket litet men ack så roligt Paintballspel som ägde rum den 25e juni i Önusträskstugan.
Kunderna var ett företag från Skellefteå, och det var bara 6 soldater som dök upp. Vädret var ganska grått och lite blött, men som tur var uppehåll så vi slapp regn.
Vid spelen som jag anordnar i samarbete med Fromhedens Fiskecamp och Önusträskstugan så färdas vi alltid ut till spelplatsen med flotte. Där får kunderna nämligen spela på en ö!
Den lilla men naggande goda skaran klädde upp till spel, och jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske skulle bli lite tråkigt med bara sex pers.
Ingalunda. Dom hade så roligt så, och jag kan svära på att det måste finnas en grop där ute på ön numer som bär formen av en av killarnas kroppsform. Vid slutet av en match var det en mot en och killen i fråga hade verkligen borrat ner sig bakom ett träd och hade en stor sten bakom ryggen. Han låg alldeles nerborrad mot marken och jag som stod bredvid såg, och hörde hur motspelarens boll ven bara 5 cm över huvudet på killen i det egentillverkade skyttevärnet.
Men, under över alla under så fann dennes boll till slut sitt mål med en klockren maskträff. Matchen var över och underläge var vänt till vinst! Lycka och ära till vinnaren!
Spel om flaggan tycktes extra uppskattat och jag fick se många kullerbyttor och combat manouvers i jakten efter att ta sig fram till flaggan omarkerad. En vacker syn var när en som redan var träffad ville fuska lite och, likt sin lagkamrat, borrade ner sig i marken, stack upp pipmynningen utan att se vart han sköt, och sköt tomt sitt magasin i riktning mot där han tycktes höra elden från sin motspelare. Enda problemet var att han enbart lyckades spöa en tall ca 3 meter bort.
Och den tallen hade väl inte gjort honom något ont?
Den 20e augusti ska jag träffa samma gäng igen, med lite andra spelare måhända. Tills dess ska jag försöka bjuda på lite nyheter för deras skull. De förgyllde min dag, även om den till vädret var grå och kall. Men i deras glädje, deras speliver, kämpaglöd och jävlaranamma så lyste budskapet klart!
Jag har världens bästa jobb!
Ja nu kanske ni undrar, brukar inte Connys Paintballutrustningar krångla? Nej inte den här gången. För nu hade jag nämligen uteslutande mina gamla trotjänare, mina markörer som aldrig sviker mig. De som fortsätter att gå och gå och funka och gå. Paintballens egen Kalasjnikov - Tippmann A5!
Det kan jag säga till alla er där ute som funderar på att börja spela Paintball. Om ni vet med er att ni ska spela mycket i skogen så löns det inte ens att ni tittar på något annat märke än Tippmann. Dom är helt enkelt bäst! Därefter finns det egentligen bara några få modeller som är värda att förära med en blick.
Vill du ta det lite billigare alternativet, köp en Tippmann 98 ACT (Anti Chop Technology, talar för sig själv)
Mina älsklingar Tippmann A5. Funkar bra out-of-the-box, och om du köper en luftflaska och kör på komprimerad luft så kommer den aldrig att svika dig i stridens hetta. ALDRIG! Och i alla fall under högsommaren så kommer du aldrig eller sällan att uppleva en klyvd boll.
Om du sen är scenariospelare och vill ha en markör som ser ut som en riktig bössa och som du kan bygga ut till att efterlikna en mängd andra bössor, allt från SEALS MP5'a till Spetznas AK47B, eller t.o.m. vår egen AG-90 (Barret .50) så köper du Tippmanns relativt nya X7. Den bygger på precis samma teknik som A5'an. Den ser bara lite mer pimpad ut. Sen är det bara att du shoppar loss bland sikten, kolvar, pipor, frontgrepp, ja t.o.m. granattillsatser. I know I will! ;)
Robustare och pålitligare bössor än Tippmann finns inte.
Amen!
Conny
Efter det förra inlägget som nog hade gjort sig bäst som en omfattande följetong, tänkte jag nu försöka att kanske lägga in ett lite kortare inlägg. Detta om ett mycket litet men ack så roligt Paintballspel som ägde rum den 25e juni i Önusträskstugan.
Kunderna var ett företag från Skellefteå, och det var bara 6 soldater som dök upp. Vädret var ganska grått och lite blött, men som tur var uppehåll så vi slapp regn.
Vid spelen som jag anordnar i samarbete med Fromhedens Fiskecamp och Önusträskstugan så färdas vi alltid ut till spelplatsen med flotte. Där får kunderna nämligen spela på en ö!
Den lilla men naggande goda skaran klädde upp till spel, och jag tänkte i mitt stilla sinne att det kanske skulle bli lite tråkigt med bara sex pers.
Ingalunda. Dom hade så roligt så, och jag kan svära på att det måste finnas en grop där ute på ön numer som bär formen av en av killarnas kroppsform. Vid slutet av en match var det en mot en och killen i fråga hade verkligen borrat ner sig bakom ett träd och hade en stor sten bakom ryggen. Han låg alldeles nerborrad mot marken och jag som stod bredvid såg, och hörde hur motspelarens boll ven bara 5 cm över huvudet på killen i det egentillverkade skyttevärnet.
Men, under över alla under så fann dennes boll till slut sitt mål med en klockren maskträff. Matchen var över och underläge var vänt till vinst! Lycka och ära till vinnaren!
Spel om flaggan tycktes extra uppskattat och jag fick se många kullerbyttor och combat manouvers i jakten efter att ta sig fram till flaggan omarkerad. En vacker syn var när en som redan var träffad ville fuska lite och, likt sin lagkamrat, borrade ner sig i marken, stack upp pipmynningen utan att se vart han sköt, och sköt tomt sitt magasin i riktning mot där han tycktes höra elden från sin motspelare. Enda problemet var att han enbart lyckades spöa en tall ca 3 meter bort.
Och den tallen hade väl inte gjort honom något ont?
Den 20e augusti ska jag träffa samma gäng igen, med lite andra spelare måhända. Tills dess ska jag försöka bjuda på lite nyheter för deras skull. De förgyllde min dag, även om den till vädret var grå och kall. Men i deras glädje, deras speliver, kämpaglöd och jävlaranamma så lyste budskapet klart!
Jag har världens bästa jobb!
Ja nu kanske ni undrar, brukar inte Connys Paintballutrustningar krångla? Nej inte den här gången. För nu hade jag nämligen uteslutande mina gamla trotjänare, mina markörer som aldrig sviker mig. De som fortsätter att gå och gå och funka och gå. Paintballens egen Kalasjnikov - Tippmann A5!
Det kan jag säga till alla er där ute som funderar på att börja spela Paintball. Om ni vet med er att ni ska spela mycket i skogen så löns det inte ens att ni tittar på något annat märke än Tippmann. Dom är helt enkelt bäst! Därefter finns det egentligen bara några få modeller som är värda att förära med en blick.
Vill du ta det lite billigare alternativet, köp en Tippmann 98 ACT (Anti Chop Technology, talar för sig själv)
Mina älsklingar Tippmann A5. Funkar bra out-of-the-box, och om du köper en luftflaska och kör på komprimerad luft så kommer den aldrig att svika dig i stridens hetta. ALDRIG! Och i alla fall under högsommaren så kommer du aldrig eller sällan att uppleva en klyvd boll.
Om du sen är scenariospelare och vill ha en markör som ser ut som en riktig bössa och som du kan bygga ut till att efterlikna en mängd andra bössor, allt från SEALS MP5'a till Spetznas AK47B, eller t.o.m. vår egen AG-90 (Barret .50) så köper du Tippmanns relativt nya X7. Den bygger på precis samma teknik som A5'an. Den ser bara lite mer pimpad ut. Sen är det bara att du shoppar loss bland sikten, kolvar, pipor, frontgrepp, ja t.o.m. granattillsatser. I know I will! ;)
Robustare och pålitligare bössor än Tippmann finns inte.
Amen!
Conny
Uppdatering i efterskott.
Tjo fräs!
Har återigen halkat lite efter med den här Paintball-blandat-med-annat-bloggen, men jag tänkte återigen göra ett ryck för att låta er veta vad som händer inom företaget Paintball i Västerbotten!
Få se...var var jag nu nånstans. Jo just det. Jag hade just berättat om min dödsvecka och vad den innebar i, först och främst, färgglada motgångar. Men men. Som om detta inte vore nog...
LÖRDAG DEN 14 JÄVLA JUNI!
...var det dags för klassåterträff. Jepp, det har skrämmande nog redan hunnit gå 10 år sen man slutade 9:an. Dags att återse en massa gamla skolkamrater, och naturligtvis var det en dag fylld av lekar, skojjerier och fest!
Lekar ja. Jag hade naturligtvis anordnat Paintball, och ville ju såklart ståta med de nya utrustningarna som är så jää-hä-hä-äättebra!! Och en sak var säker, jag ville fan inte stå inför mina gamla klasskompisar med havererande markörer liksom för att visa att "hå hå, kolla mig då, det här är vad jag har åstadkommit på 10 år. En paintballpark med helt värdelösa grejjer som inte funkar! Coolt va?"
Så dagen till ära tänkte jag för en gångs skull vara snäppet före alla misslyckanden.
Problemet med varför alla markörer hade kladdat igen på skolavslutningen var ganska enkel. Skjuter man för snabbt med med markören så hinner inte ett vanligt magasin med att mata ner bollar i Feed-necken. Om det blir slut bollar där så hinner till slut bara en halv ner och SMACK, så har slutstycket (bolten) klyvt en boll på mitten och man har gegga genom hela markören. När nästa boll kommer ner och får gegga på sig, så segar den sig sakta ner och SMACK, historien upprepar sig.
Så lagom till denna återträffens dag hade jag beställt elektriska magasin till 15 av mina nya markörer. Detta innebär att det i magasinet sitter en liten visp, ungefär som ett skovelhjul, som är motoriserat och helt enkelt matar ner boll i Feed-necken så fort att man helt enkelt inte ska KUNNA skjuta tomt. Och gudarna ska veta att jag tog i för kung och fosterland (eller i alla fall för vad mekaniken i en markör klarar av) och skjöt tomt ett helt magasin för att försöka TVINGA fram en bollklyvning.
Jag lyckades inte. 200 kulor rakt in i en myrstack. Dom små äckliga krypen måste ha trott att uppenbarelsebokens sju änglar just tömt de sju skålarna med plågor över deras kollektivboende. Men testet bevisade vad jag ville. Med ett elektrisk magasin var det stört omöjligt att klyva en boll i loppet. Jag var nöjd.
Så kom dagen för spelet med gamla klasskompisar, och jag gjorde i ordning allt. Det var en vacker dag och allt verkade gå perfekt.
Men just över mig låg det naturligtvis gråa moln av misslyckande.
Markörerna var OK. Gasflaskorna var Ok. Magasinen i sig var A-OK. Vad tror ni händer?
Ett tips i rätt riktning: om ni köper 9V batterier så köp inga som kostar mindre är typ 45 kr/st
I varje El-magasin går det två 9V batterier. Jag hade köpt 30 st. I 10 av dem fanns det ström. Alltså totalt till 5 magasin. BILLIGA JÄ**A SKITBATTERIHEL**TEN!! Till min stora fasa och snudd på med panikgråten i halsen så ser jag hur i stort sett alla spelare ute på, den för dagen speciellt byggda, Paintballbanan börjar grejja med markören, slå på magasinen, titta på mig och rycka med axlarna. TYP INTE ETT JÄVLA MAGASIN FUNGERADE!!!
Till råga på allt, p.g.a. de fallerande magasinen så fanns det nu lika fullt paintballgegga upp i varenda Feed-neck. Jag ville bara dö. Trycka CTRL+Z, Alt+F4, CTRL+ALT+DEL och bara starta om systemet från där det senast fungerade!! All den sista tidens nederlag och motgångar kom över mig och jag tappade gnistan totalt. Det blev några korta snabba matcher där större delen av lagen blev tvungna att lämna WO p.g.a. att markören inte funkade. Och med några som besvikna gick därifrån, några som entusiastiskt ville spela mera, en publik som nog närmast var lite förbryllade över att allt var över så snabbt, och garanterat några hånleenden också, så fick jag snopet annonsera att spelet för dagen var över. Och medan de andra övergick till Beach-volley och brännboll så satt jag kvar på släpens stänkskärm en stund och sände stillsamma tankar ut i evigheten, om vilken högre makt det var jag skulle förbanna, eller ifrågasätta varför allt detta måste hända just mig, just nu.
Men men. Än var inte tid för vila. Jag hade viktiga uppdrag kvar. När alla Paintballprylar var ihopstädade så var det bara att snabbt bege sig hem till farsan för att kasta ut allt i en hög på gården och snabbt dra vidare, packa ett PA, och sen dra iväg till Bäckerudden där kvällens festligheter skulle gå av stapeln. Jag hade ju nämligen lovat att stå för musiken också.
Musiken i fråga var ett speciellt ihopklippt svinlångt medley med musik som var populär när vi gick högstadiet, och även lite nyare låtar. Med min vanliga framförhållning så var jag tvungen att hinna klippa färdigt de sista låtarna, och sen bege mig iväg, långt efter alla andra. Men det visade sig ändå att jag kom fram ganska samtidigt som alla som hade åkt buss dit gjorde.
En festmåltid dukades fram och Bosse Biström var som vanligt på ett strålskadat humör. (På topp och härligt tillmötesgående som bara en äkta service minded människa kan vara.) Maten smakade oss alla, och det var nog nästan alla som även smakade på det lite starkare drickbara slaget. Lekar, skratt och samtal avlöste varandra. T.ex. figurerade samtalsämnet huruvida en läderbög fortfarande är en läderbög om han är naken? Jag menar, hur ska man skilja dem åt?
Kvällen led hemska kval och det var dags för mig att börja fixa musiken. Vad händer? Jo naturligtvis kommer det ett lokalt monsunregn just när jag ska ta in grejjerna. Men med regnrock och kåpsläpen oerhört nära dörrarna så gick det bra.
Trodde jag. När väl allt var kopplat och jag slog igång slutsteget för basbottnarna så hände det som inte får hända. Alltså ingenting. Förutom att steget stod och "protectade" med ett stadigt intervall.
När ett slutsteg protectar (ja ja det finns nog ett svenskare ord för det) så känner sig slutsteget överbelastat. Och för att inte skicka skadliga strömspikar till högtalarna och bränna sönder dem så klipper slutsteget strömmen temporärt. När vi ändå snackar musikprylar kan man säga att det är slutstegets åtgärd för vad en Limiter egentligen gör när det är nån rolig person kommer åt mixerbordet och i fyllan och villan tänker "Ååääh... faan, jaskaba' draupp volyyymen ba' littegrann ssschåå vi höör vassom händer i musiiken dårå." Då tänker limitern "Gör du så inni helvete heller!...jefla snell hest." och klipper av volymen vid en speciell nivå, så man inte kan skada högtalarna. Samma sak gör slutsteget för att inte skicka för mycket ström.
Hänger alla med i sidetrackandet? Bra. Då kanske vi ska återvända till originalhistorien.
Ööh...få se nu...vad var det som var originalhistorien nu igen? Jo just det.
Grejjen var ju bara det att jag inte alls hade överansträngt steget. Jag hade ju knappt ens kopplat in det! Ändå stod det bara där och klippte strömmen med jämna mellanrum. Och det kändes precis som om jag fortfarande stod kvar ute i spöregnet. Jag började på fullaste allvar fundera på om jag gjort nåt extra stort fel mot nån varför jag blev straffad nu på det här sättet, just idag??
Men men. Bara att bita på och kämpa ihop! Blev till att rycka alla sladdar ur delningsfiltret och högtalarna och börja koppla om hela skiten tills allt till slut gick bara på det ena slutsteget. Å andra sidan kunde jag lika gärna ha skippat det, för efter 247 samtal till brorsan som är den äkta ljud-gurun av oss två, och som kan vår rigg som sina egna kalsonger, så hade passande nog det andra steget bestämt sig för att börja fungera igen. Problemet var tydligen spänningsöverslag p.g.a. fukten som bildats när jag tog in sakerna från släpen. Och efter en stund inne i värmen så blev det friskt av sig självt.
Så ut med alla kablar en efter en igen och sakta koppla ihop dem, så till slut de båda bashögtalarna också lät. När allt detta var gjort så gick jag bara till baren, beställde en Bosse Biström Special och svepte den med tanken att "nu ska jag inte göra en enda aktiv handling till ikväll förutom att bli kalasfull och ha lika roligt som alla andra."
Fast när jag sen såg precis hur roligt VISSA andra (som just tycktes ha återupptäckt det lite fiffiga med att återgå till djurstadiet och gå på alla fyra) hade, så tänkte jag att det nog fick räcka med att bara bli lite rolig. Men efter att återigen ha upplevt en dag av att psykiskt och fysiskt gå för fullt tills man stoppar mot varvtalsskyddet så blev jag nog rätt så slirig ändå.
Så i slutet av denna, trots allt, väldigt lyckade dag så var vi bara 7 tappra krigare kvar. Samlade i en badtunna (jo ibland var man visst nere i sjön också) och samtalande om dagen så började tröttheten göra sig påminnd. Ca 03.30 gick resten av skaran upp ur badet och 04.00 insåg jag att jag låg på rygg och flöt i badtunnan och nästan snarkade. Av någon anledning flöt jag runt runt även om jag inte tycktes göra några större utsvävningar för att styra kroppen. Jag insåg nackdelen, och det lite pinsamma i att somna i en badtunna och leva resten av livet som fylle-drunknad, och klev upp även jag. Letade mig in i en stuga, duschade och somnade i min sköna sovsäck.
Det jag kände när jag vaknade hör till en helt annan historia, men den innefattar en "glipa" på 20 cm i ytterdörren och en kör på 140.000 myggor. I mitt ansikte.
"Ansikte" är förresten ett av de roligaste orden i vårt svenska språk tycker jag. Det går använda till så mycket roligt.
Men men. Så slutade ännu en dag i mitt färgglada liv. Motgången med käppar i hjulen och krokben i blick. Men inte är man krossad för det. Bara lite krokig och böjd. Smidig som det vämjeliga vidjeris man är.
Frid och fröjd i... arbetshöjd.
Conny.
Har återigen halkat lite efter med den här Paintball-blandat-med-annat-bloggen, men jag tänkte återigen göra ett ryck för att låta er veta vad som händer inom företaget Paintball i Västerbotten!
Få se...var var jag nu nånstans. Jo just det. Jag hade just berättat om min dödsvecka och vad den innebar i, först och främst, färgglada motgångar. Men men. Som om detta inte vore nog...
LÖRDAG DEN 14 JÄVLA JUNI!
...var det dags för klassåterträff. Jepp, det har skrämmande nog redan hunnit gå 10 år sen man slutade 9:an. Dags att återse en massa gamla skolkamrater, och naturligtvis var det en dag fylld av lekar, skojjerier och fest!
Lekar ja. Jag hade naturligtvis anordnat Paintball, och ville ju såklart ståta med de nya utrustningarna som är så jää-hä-hä-äättebra!! Och en sak var säker, jag ville fan inte stå inför mina gamla klasskompisar med havererande markörer liksom för att visa att "hå hå, kolla mig då, det här är vad jag har åstadkommit på 10 år. En paintballpark med helt värdelösa grejjer som inte funkar! Coolt va?"
Så dagen till ära tänkte jag för en gångs skull vara snäppet före alla misslyckanden.
Problemet med varför alla markörer hade kladdat igen på skolavslutningen var ganska enkel. Skjuter man för snabbt med med markören så hinner inte ett vanligt magasin med att mata ner bollar i Feed-necken. Om det blir slut bollar där så hinner till slut bara en halv ner och SMACK, så har slutstycket (bolten) klyvt en boll på mitten och man har gegga genom hela markören. När nästa boll kommer ner och får gegga på sig, så segar den sig sakta ner och SMACK, historien upprepar sig.
Så lagom till denna återträffens dag hade jag beställt elektriska magasin till 15 av mina nya markörer. Detta innebär att det i magasinet sitter en liten visp, ungefär som ett skovelhjul, som är motoriserat och helt enkelt matar ner boll i Feed-necken så fort att man helt enkelt inte ska KUNNA skjuta tomt. Och gudarna ska veta att jag tog i för kung och fosterland (eller i alla fall för vad mekaniken i en markör klarar av) och skjöt tomt ett helt magasin för att försöka TVINGA fram en bollklyvning.
Jag lyckades inte. 200 kulor rakt in i en myrstack. Dom små äckliga krypen måste ha trott att uppenbarelsebokens sju änglar just tömt de sju skålarna med plågor över deras kollektivboende. Men testet bevisade vad jag ville. Med ett elektrisk magasin var det stört omöjligt att klyva en boll i loppet. Jag var nöjd.
Så kom dagen för spelet med gamla klasskompisar, och jag gjorde i ordning allt. Det var en vacker dag och allt verkade gå perfekt.
Men just över mig låg det naturligtvis gråa moln av misslyckande.
Markörerna var OK. Gasflaskorna var Ok. Magasinen i sig var A-OK. Vad tror ni händer?
Ett tips i rätt riktning: om ni köper 9V batterier så köp inga som kostar mindre är typ 45 kr/st
I varje El-magasin går det två 9V batterier. Jag hade köpt 30 st. I 10 av dem fanns det ström. Alltså totalt till 5 magasin. BILLIGA JÄ**A SKITBATTERIHEL**TEN!! Till min stora fasa och snudd på med panikgråten i halsen så ser jag hur i stort sett alla spelare ute på, den för dagen speciellt byggda, Paintballbanan börjar grejja med markören, slå på magasinen, titta på mig och rycka med axlarna. TYP INTE ETT JÄVLA MAGASIN FUNGERADE!!!
Till råga på allt, p.g.a. de fallerande magasinen så fanns det nu lika fullt paintballgegga upp i varenda Feed-neck. Jag ville bara dö. Trycka CTRL+Z, Alt+F4, CTRL+ALT+DEL och bara starta om systemet från där det senast fungerade!! All den sista tidens nederlag och motgångar kom över mig och jag tappade gnistan totalt. Det blev några korta snabba matcher där större delen av lagen blev tvungna att lämna WO p.g.a. att markören inte funkade. Och med några som besvikna gick därifrån, några som entusiastiskt ville spela mera, en publik som nog närmast var lite förbryllade över att allt var över så snabbt, och garanterat några hånleenden också, så fick jag snopet annonsera att spelet för dagen var över. Och medan de andra övergick till Beach-volley och brännboll så satt jag kvar på släpens stänkskärm en stund och sände stillsamma tankar ut i evigheten, om vilken högre makt det var jag skulle förbanna, eller ifrågasätta varför allt detta måste hända just mig, just nu.
Men men. Än var inte tid för vila. Jag hade viktiga uppdrag kvar. När alla Paintballprylar var ihopstädade så var det bara att snabbt bege sig hem till farsan för att kasta ut allt i en hög på gården och snabbt dra vidare, packa ett PA, och sen dra iväg till Bäckerudden där kvällens festligheter skulle gå av stapeln. Jag hade ju nämligen lovat att stå för musiken också.
Musiken i fråga var ett speciellt ihopklippt svinlångt medley med musik som var populär när vi gick högstadiet, och även lite nyare låtar. Med min vanliga framförhållning så var jag tvungen att hinna klippa färdigt de sista låtarna, och sen bege mig iväg, långt efter alla andra. Men det visade sig ändå att jag kom fram ganska samtidigt som alla som hade åkt buss dit gjorde.
En festmåltid dukades fram och Bosse Biström var som vanligt på ett strålskadat humör. (På topp och härligt tillmötesgående som bara en äkta service minded människa kan vara.) Maten smakade oss alla, och det var nog nästan alla som även smakade på det lite starkare drickbara slaget. Lekar, skratt och samtal avlöste varandra. T.ex. figurerade samtalsämnet huruvida en läderbög fortfarande är en läderbög om han är naken? Jag menar, hur ska man skilja dem åt?
Kvällen led hemska kval och det var dags för mig att börja fixa musiken. Vad händer? Jo naturligtvis kommer det ett lokalt monsunregn just när jag ska ta in grejjerna. Men med regnrock och kåpsläpen oerhört nära dörrarna så gick det bra.
Trodde jag. När väl allt var kopplat och jag slog igång slutsteget för basbottnarna så hände det som inte får hända. Alltså ingenting. Förutom att steget stod och "protectade" med ett stadigt intervall.
När ett slutsteg protectar (ja ja det finns nog ett svenskare ord för det) så känner sig slutsteget överbelastat. Och för att inte skicka skadliga strömspikar till högtalarna och bränna sönder dem så klipper slutsteget strömmen temporärt. När vi ändå snackar musikprylar kan man säga att det är slutstegets åtgärd för vad en Limiter egentligen gör när det är nån rolig person kommer åt mixerbordet och i fyllan och villan tänker "Ååääh... faan, jaskaba' draupp volyyymen ba' littegrann ssschåå vi höör vassom händer i musiiken dårå." Då tänker limitern "Gör du så inni helvete heller!...jefla snell hest." och klipper av volymen vid en speciell nivå, så man inte kan skada högtalarna. Samma sak gör slutsteget för att inte skicka för mycket ström.
Hänger alla med i sidetrackandet? Bra. Då kanske vi ska återvända till originalhistorien.
Ööh...få se nu...vad var det som var originalhistorien nu igen? Jo just det.
Grejjen var ju bara det att jag inte alls hade överansträngt steget. Jag hade ju knappt ens kopplat in det! Ändå stod det bara där och klippte strömmen med jämna mellanrum. Och det kändes precis som om jag fortfarande stod kvar ute i spöregnet. Jag började på fullaste allvar fundera på om jag gjort nåt extra stort fel mot nån varför jag blev straffad nu på det här sättet, just idag??
Men men. Bara att bita på och kämpa ihop! Blev till att rycka alla sladdar ur delningsfiltret och högtalarna och börja koppla om hela skiten tills allt till slut gick bara på det ena slutsteget. Å andra sidan kunde jag lika gärna ha skippat det, för efter 247 samtal till brorsan som är den äkta ljud-gurun av oss två, och som kan vår rigg som sina egna kalsonger, så hade passande nog det andra steget bestämt sig för att börja fungera igen. Problemet var tydligen spänningsöverslag p.g.a. fukten som bildats när jag tog in sakerna från släpen. Och efter en stund inne i värmen så blev det friskt av sig självt.
Så ut med alla kablar en efter en igen och sakta koppla ihop dem, så till slut de båda bashögtalarna också lät. När allt detta var gjort så gick jag bara till baren, beställde en Bosse Biström Special och svepte den med tanken att "nu ska jag inte göra en enda aktiv handling till ikväll förutom att bli kalasfull och ha lika roligt som alla andra."
Fast när jag sen såg precis hur roligt VISSA andra (som just tycktes ha återupptäckt det lite fiffiga med att återgå till djurstadiet och gå på alla fyra) hade, så tänkte jag att det nog fick räcka med att bara bli lite rolig. Men efter att återigen ha upplevt en dag av att psykiskt och fysiskt gå för fullt tills man stoppar mot varvtalsskyddet så blev jag nog rätt så slirig ändå.
Så i slutet av denna, trots allt, väldigt lyckade dag så var vi bara 7 tappra krigare kvar. Samlade i en badtunna (jo ibland var man visst nere i sjön också) och samtalande om dagen så började tröttheten göra sig påminnd. Ca 03.30 gick resten av skaran upp ur badet och 04.00 insåg jag att jag låg på rygg och flöt i badtunnan och nästan snarkade. Av någon anledning flöt jag runt runt även om jag inte tycktes göra några större utsvävningar för att styra kroppen. Jag insåg nackdelen, och det lite pinsamma i att somna i en badtunna och leva resten av livet som fylle-drunknad, och klev upp även jag. Letade mig in i en stuga, duschade och somnade i min sköna sovsäck.
Det jag kände när jag vaknade hör till en helt annan historia, men den innefattar en "glipa" på 20 cm i ytterdörren och en kör på 140.000 myggor. I mitt ansikte.
"Ansikte" är förresten ett av de roligaste orden i vårt svenska språk tycker jag. Det går använda till så mycket roligt.
Men men. Så slutade ännu en dag i mitt färgglada liv. Motgången med käppar i hjulen och krokben i blick. Men inte är man krossad för det. Bara lite krokig och böjd. Smidig som det vämjeliga vidjeris man är.
Frid och fröjd i... arbetshöjd.
Conny.
måndag 23 juni 2008
Fredag den 6e juni.
Fredag den 6e juni.
Så var det dags. Ett spel för en 30-åring kl 2 på dagen, och det senare kl 8 på kvällen. Med hänsyn till att folk från spelet på dagen kan komma att läsa det här blogginlägget och att många av dem är mina vänner både privat och i arbetet så har jag bestämt att lägga locket på och alltid hänvisa till det som "ett helt vanligt spel" Men en sak kan jag säga, och det är att jag hittills inte haft någon regel om att alkohol i samband med spel är förbjudet. Nu har jag det.
I övrigt betedde sig utrustningarna inte alls som jag ville. Många kletade igen och vissa gick sönder. En sköt t.o.m. slutstycket ut bak genom bössan. Jag trodde inte end att det var möjligt.
Så kom då drabbningen vid spelet kl 8 på kvällen. Jag hade byggt upp en bana och hunnit rengöra nästan alla markörer. Tack för hjälpen ni ungdomar som hjälpte mig. Men nederlaget var dock ett faktum. Från klockan 20.00 och fram till stängningsdags 01.00 hade jag ett konstant tryck av intresserade. Alla som ville hann inte ens spela. Dock var det inte för att de var så oerhört många (även om de var riktigt många) utan för att jag höll ett spel i ca 5 minuter. Sedan rengjorde jag grejjer, torkade kletiga magasin, masker och markörer i ca 20 minuter. 5 minuter spel, 20 minuter rengöring och inre kval. Fy fan!! Alla problemen var tillbaka. Jag var irriterad och det märktes att ungdomarna också var det. Men mer rastlösa. Varför blev det såhär? Fan i helvete!!
Från 20.00 till 01.00 gick jag på fulla varv. Adrenalinet blandades med besvikelse och mygg. Fan FAn FAN!!! Det här var i högsta grad beklagligt. Ja... jo beklagligt. Där, mitt i all besvikelsen över att utrustningen inte fungerade så slog det mig. Jag blev bara ännu mer säker på att det här är min grej. Min dröm jag är menad att följa. Det var kaos, klet och katastrof. Men det var inte tråkigt. Inte för en sekund var det genuint tråkigt!! Det var bara beklagligt att grejjerna inte fungerade. Att jag inte haft tid att lösa problemet. Beklagligt att jag sviker mina kunder med utrustning som inte fungerar. Men inte för en sekund tråkigt!
Otroligt vilken tröst det gav.
Men men. Klockan blev natt, stället stängde och det var bara jag, arrangörerna och 2 miljarder mygg kvar. Det tråkiga med att driva markörer med koldioxid är just att myggor dras till koldioxid. Åh snälla återinför Radar!!
Efter att ha svalt en suovas mer eller mindre hel och städat in allt, som nu mest var likt en enda sölig massa av kläder, markörer, masker, grus och barr, så var det dags att styra fötterna mot sängen. Men inte förrän efter lite re-cappande med min bror, och återställande av en del prylar hit och dit. Jag hade vaknat 08.00 och sedan dess gått mot varvtalsskyddet till 03.30. Hann just så pass uppfatta kudden som kom emot mig innan allt blev svart.
Så var det dags. Ett spel för en 30-åring kl 2 på dagen, och det senare kl 8 på kvällen. Med hänsyn till att folk från spelet på dagen kan komma att läsa det här blogginlägget och att många av dem är mina vänner både privat och i arbetet så har jag bestämt att lägga locket på och alltid hänvisa till det som "ett helt vanligt spel" Men en sak kan jag säga, och det är att jag hittills inte haft någon regel om att alkohol i samband med spel är förbjudet. Nu har jag det.
I övrigt betedde sig utrustningarna inte alls som jag ville. Många kletade igen och vissa gick sönder. En sköt t.o.m. slutstycket ut bak genom bössan. Jag trodde inte end att det var möjligt.
Så kom då drabbningen vid spelet kl 8 på kvällen. Jag hade byggt upp en bana och hunnit rengöra nästan alla markörer. Tack för hjälpen ni ungdomar som hjälpte mig. Men nederlaget var dock ett faktum. Från klockan 20.00 och fram till stängningsdags 01.00 hade jag ett konstant tryck av intresserade. Alla som ville hann inte ens spela. Dock var det inte för att de var så oerhört många (även om de var riktigt många) utan för att jag höll ett spel i ca 5 minuter. Sedan rengjorde jag grejjer, torkade kletiga magasin, masker och markörer i ca 20 minuter. 5 minuter spel, 20 minuter rengöring och inre kval. Fy fan!! Alla problemen var tillbaka. Jag var irriterad och det märktes att ungdomarna också var det. Men mer rastlösa. Varför blev det såhär? Fan i helvete!!
Från 20.00 till 01.00 gick jag på fulla varv. Adrenalinet blandades med besvikelse och mygg. Fan FAn FAN!!! Det här var i högsta grad beklagligt. Ja... jo beklagligt. Där, mitt i all besvikelsen över att utrustningen inte fungerade så slog det mig. Jag blev bara ännu mer säker på att det här är min grej. Min dröm jag är menad att följa. Det var kaos, klet och katastrof. Men det var inte tråkigt. Inte för en sekund var det genuint tråkigt!! Det var bara beklagligt att grejjerna inte fungerade. Att jag inte haft tid att lösa problemet. Beklagligt att jag sviker mina kunder med utrustning som inte fungerar. Men inte för en sekund tråkigt!
Otroligt vilken tröst det gav.
Men men. Klockan blev natt, stället stängde och det var bara jag, arrangörerna och 2 miljarder mygg kvar. Det tråkiga med att driva markörer med koldioxid är just att myggor dras till koldioxid. Åh snälla återinför Radar!!
Efter att ha svalt en suovas mer eller mindre hel och städat in allt, som nu mest var likt en enda sölig massa av kläder, markörer, masker, grus och barr, så var det dags att styra fötterna mot sängen. Men inte förrän efter lite re-cappande med min bror, och återställande av en del prylar hit och dit. Jag hade vaknat 08.00 och sedan dess gått mot varvtalsskyddet till 03.30. Hann just så pass uppfatta kudden som kom emot mig innan allt blev svart.
Torsdag den 5e juni
Torsdag den 5e juni.
Ärligt talat minns jag inte riktigt när jag hade tid att tvätta kläderna och rengöra grejjerna inför fredagens eldprov vilket skulle komma att innefatta två spel på samma dag. Men jag är min far oerhört tacksam för att han ställer upp och hjälper till att tvätta och hänga kläder. Utan hans hjälp hade jag nog fått skippa det här med sömn helt och hållet. På torsdagen var det i övrigt dags för spelning med Catch 22 på 9ornas avslutning på Spahotellet Källan i Åmliden. Det har blivit lite av en tradition, och jag tycker att vi gjorde en kanonspelning. Även om vi hade väldigt begränsad repertoar p.g.a. en för dagen inhyrd basist. Men det var det värt. Jag tror vi var lika uppskattade som maten. Och maten på Källan är alltid i toppklass!
Ärligt talat minns jag inte riktigt när jag hade tid att tvätta kläderna och rengöra grejjerna inför fredagens eldprov vilket skulle komma att innefatta två spel på samma dag. Men jag är min far oerhört tacksam för att han ställer upp och hjälper till att tvätta och hänga kläder. Utan hans hjälp hade jag nog fått skippa det här med sömn helt och hållet. På torsdagen var det i övrigt dags för spelning med Catch 22 på 9ornas avslutning på Spahotellet Källan i Åmliden. Det har blivit lite av en tradition, och jag tycker att vi gjorde en kanonspelning. Även om vi hade väldigt begränsad repertoar p.g.a. en för dagen inhyrd basist. Men det var det värt. Jag tror vi var lika uppskattade som maten. Och maten på Källan är alltid i toppklass!
Onsdag den 4e juni.
Onsdag den 4e juni.
Återigen på fabriken rev rastlöshetens klor längs ryggen i samma takt som klockans visare verkade ha drabbats av Alzheimers och glömt vad de hade för uppgift. Att gå framåt. Men otroligt nog har allt ett slut, och så även arbetsdar. Iväg till Skellefteå för att hålla spel.
Success!! Det var mycket lyckat, och väldigt få markörer mjukglassade. Jag var nöjd. Jag hade löst problemet. Mina kunder var nöjda och grejjerna funkade fint! Yes! I övrigt var det ett mycket trevligt spel där den mest uppskattade spelstilen tycktes vara "Konvoj" När ena laget skall ta sig från punkt A till punkt B utan att en målperson blir träffad, och det andra laget sprider ut sig för anfall, bakhåll och fula knep. En mycket lyckad kväll och jag var glad när jag körde hemåt.
Återigen på fabriken rev rastlöshetens klor längs ryggen i samma takt som klockans visare verkade ha drabbats av Alzheimers och glömt vad de hade för uppgift. Att gå framåt. Men otroligt nog har allt ett slut, och så även arbetsdar. Iväg till Skellefteå för att hålla spel.
Success!! Det var mycket lyckat, och väldigt få markörer mjukglassade. Jag var nöjd. Jag hade löst problemet. Mina kunder var nöjda och grejjerna funkade fint! Yes! I övrigt var det ett mycket trevligt spel där den mest uppskattade spelstilen tycktes vara "Konvoj" När ena laget skall ta sig från punkt A till punkt B utan att en målperson blir träffad, och det andra laget sprider ut sig för anfall, bakhåll och fula knep. En mycket lyckad kväll och jag var glad när jag körde hemåt.
Tisdag den 3e juni.
Tisdag den 3e juni.
Efter en lång och onödigt intetsägande dag på kreativitetens bromskloss, former known as Norsjöfönster, så fick jag genast bege mig till Skellefteå för att till onsdagen hitta ett lämpligt område att spela på för ett gäng från schtaan. Lyckan log emot mig när jag genast hittade ett trevligt område, och nästan lika genast hittade två, till en början inte fullt lika trevliga, markägare. Men när dom hört mitt ärende och övertygats om att jag inte var nån som snokade efter saker att stjäla så blev dom väldigt samarbetsvilliga och gav sitt tillåtande för mig att hålla spelet där. Jag är dem evinnerligt tacksam, för annars hade jag nog fått leta halva natten. Så med lite lycka i ryggsäcken körde jag hemåt. Men fortfarande med frågan malandes i huvudet. "Vad gör jag om det funkar lika dåligt i morgon?"
Efter en lång och onödigt intetsägande dag på kreativitetens bromskloss, former known as Norsjöfönster, så fick jag genast bege mig till Skellefteå för att till onsdagen hitta ett lämpligt område att spela på för ett gäng från schtaan. Lyckan log emot mig när jag genast hittade ett trevligt område, och nästan lika genast hittade två, till en början inte fullt lika trevliga, markägare. Men när dom hört mitt ärende och övertygats om att jag inte var nån som snokade efter saker att stjäla så blev dom väldigt samarbetsvilliga och gav sitt tillåtande för mig att hålla spelet där. Jag är dem evinnerligt tacksam, för annars hade jag nog fått leta halva natten. Så med lite lycka i ryggsäcken körde jag hemåt. Men fortfarande med frågan malandes i huvudet. "Vad gör jag om det funkar lika dåligt i morgon?"
Måndag den 2a juni.
Måndag den 2a juni.
Skolavslutning och en grupp på 20 elever från Träindustriprogrammet på Norsjö Gymnasium. First blood för de nya Paintballmarkörerna.
Total katastrof enligt mig.
Bössorna klippte boll, geggade igen, skruvar rallade lös, mer gegga, mer färg, mer rengöring. Och en massa kasserad boll. De senaste åren när jag kört mina trogna Tippmann A-5 så har jag max kasserat kanske 200 boll. Bara på den här dagen kasserade jag nog en hel låda. Ca 2.000 boll. Varför? Hur kunde det bli såhär? Jag är bekant med den här bösstypen, varför beter de sig såhär helt plötsligt?
Nåväl. Åter till ritbordet. För att få lägre profil och mindre träffyta på bössorna så hade jag dragit fast alla vanliga VL200 magasin direkt på Feed-necken med slangklammer. I vanliga fall sätter man ett rör i hårdplast mellan kallat Elbow. Jag tyckte att det var onödigt och bräckligt. Men jag har haft fatalt fel förr.
Detta lilla plaströr har två hål borrade för att släppa ut överflödigt tryck som skickas tillbaka upp i magasinet när man avfyrar markören. Denna "gaspuff" blev utan dessa hål så kraftig att den förmodligen skickade kulor tillbaka ända upp i magasinet och knäckte dem där. När så nästa kula blev kladdig och bara segade sig ner så hann bara halva ner innan slutstycket kom och "kladd" bara skickade mer gegga ut genom pipan och upp i magasinet. Den geggiga onda cirkeln är igång.
Sagt och gjort. Efter beräknade 20.000 svordomsramsor inombords, och en massa squee-geeande så var det bara att hacka i sig. Elbowen behövs.
Så när måndagen den 2 juni var avklarad så väntade som vanligt en massa tvättande, rengörande, skruvande och återfastsättande av Elbow-röret. Detta skulle visa sig vara bara en del av lösningen. Men den överflödiga gasen kommer i alla fall ut, och bollarna får även lite högre fallhöjd vilket innebär högre tryck uppifrån magasinet och inte lika stor benägenhet att studsa upp igen. Men den natten blev det inte mycket sömn. Frågan malde i huvudet konstant. "Vad fan gör jag?" Man vill inte köpa utrustning för ca 50.000 och upptäcka att den fungerar sug-dåligt.
Skolavslutning och en grupp på 20 elever från Träindustriprogrammet på Norsjö Gymnasium. First blood för de nya Paintballmarkörerna.
Total katastrof enligt mig.
Bössorna klippte boll, geggade igen, skruvar rallade lös, mer gegga, mer färg, mer rengöring. Och en massa kasserad boll. De senaste åren när jag kört mina trogna Tippmann A-5 så har jag max kasserat kanske 200 boll. Bara på den här dagen kasserade jag nog en hel låda. Ca 2.000 boll. Varför? Hur kunde det bli såhär? Jag är bekant med den här bösstypen, varför beter de sig såhär helt plötsligt?
Nåväl. Åter till ritbordet. För att få lägre profil och mindre träffyta på bössorna så hade jag dragit fast alla vanliga VL200 magasin direkt på Feed-necken med slangklammer. I vanliga fall sätter man ett rör i hårdplast mellan kallat Elbow. Jag tyckte att det var onödigt och bräckligt. Men jag har haft fatalt fel förr.
Detta lilla plaströr har två hål borrade för att släppa ut överflödigt tryck som skickas tillbaka upp i magasinet när man avfyrar markören. Denna "gaspuff" blev utan dessa hål så kraftig att den förmodligen skickade kulor tillbaka ända upp i magasinet och knäckte dem där. När så nästa kula blev kladdig och bara segade sig ner så hann bara halva ner innan slutstycket kom och "kladd" bara skickade mer gegga ut genom pipan och upp i magasinet. Den geggiga onda cirkeln är igång.
Sagt och gjort. Efter beräknade 20.000 svordomsramsor inombords, och en massa squee-geeande så var det bara att hacka i sig. Elbowen behövs.
Så när måndagen den 2 juni var avklarad så väntade som vanligt en massa tvättande, rengörande, skruvande och återfastsättande av Elbow-röret. Detta skulle visa sig vara bara en del av lösningen. Men den överflödiga gasen kommer i alla fall ut, och bollarna får även lite högre fallhöjd vilket innebär högre tryck uppifrån magasinet och inte lika stor benägenhet att studsa upp igen. Men den natten blev det inte mycket sömn. Frågan malde i huvudet konstant. "Vad fan gör jag?" Man vill inte köpa utrustning för ca 50.000 och upptäcka att den fungerar sug-dåligt.
Har just hunnit ikapp mig själv för en stund!
Här börjar historien om min fullspäckade vecka. Ni kan läsa dag för dag, så ni får väl scrolla uppåt och helt enkelt greppa konceptet.
*pheeew*
Fy fasen säger jag bara! Den senaste tiden har varit så fullproppad med saker att göra att jag har inte haft tid att ägna den här bloggen någon endaste liten tanke. Men men. Bättre sent än allvar.
Var ska jag börja då? Hmm. Kanske vid dödsveckan som verkligen kändes i kroppen efteråt. Det hela började väl den 2a juni.
Jag hade fått tag på alla de nya Paintballutrustningarna och tillbringade ca 3 dagar till att fixa dem i ordning. Efter att ha deltagit på en fritidsmässa här i Norsjö halva lördagen den 31a maj, för att sedan rusha iväg till Risliden på ett filmjobb så begav jag mig sedan till en uppfräschande week-end på Piteå Havsbad. Detta genom en fribiljett vi erhållit när vi var där och spelade med Catch 22.
Hade jag vetat hur dålig den helgen skulle bli så hade jag nog stannat hemma. Kom sent till en kall och nästan undanstädad buffé, dålig underhållning med nästan ingen volym, medelåldern på publiken låg nog kring strecket 55, så när "discot" sen drog igång så var det 30 pers kvar i festlokalen, och den s.k. DJ'n snurrade uteslutande dansband i spelaren.
Man kan faktiskt bli deprimerad för mindre.
Men men. Gratis är gott och efter en natts god sömn så tillbringade jag dagen med att gå runt i byggnaden "skeppet" intill Piteå Havsbad, såg lite 3D bio (helt ensam i bion för övrigt, biomaskinisten hade nåt syrligt i blicken när jag kom) för att sedan bege mig hemåt. I kroppen stärkt för att mötas av tidigare nämnda måndag. Härefter får ni väl enligt bloggens uppbyggnad scrolla uppåt. Typ.
*pheeew*
Fy fasen säger jag bara! Den senaste tiden har varit så fullproppad med saker att göra att jag har inte haft tid att ägna den här bloggen någon endaste liten tanke. Men men. Bättre sent än allvar.
Var ska jag börja då? Hmm. Kanske vid dödsveckan som verkligen kändes i kroppen efteråt. Det hela började väl den 2a juni.
Jag hade fått tag på alla de nya Paintballutrustningarna och tillbringade ca 3 dagar till att fixa dem i ordning. Efter att ha deltagit på en fritidsmässa här i Norsjö halva lördagen den 31a maj, för att sedan rusha iväg till Risliden på ett filmjobb så begav jag mig sedan till en uppfräschande week-end på Piteå Havsbad. Detta genom en fribiljett vi erhållit när vi var där och spelade med Catch 22.
Hade jag vetat hur dålig den helgen skulle bli så hade jag nog stannat hemma. Kom sent till en kall och nästan undanstädad buffé, dålig underhållning med nästan ingen volym, medelåldern på publiken låg nog kring strecket 55, så när "discot" sen drog igång så var det 30 pers kvar i festlokalen, och den s.k. DJ'n snurrade uteslutande dansband i spelaren.
Man kan faktiskt bli deprimerad för mindre.
Men men. Gratis är gott och efter en natts god sömn så tillbringade jag dagen med att gå runt i byggnaden "skeppet" intill Piteå Havsbad, såg lite 3D bio (helt ensam i bion för övrigt, biomaskinisten hade nåt syrligt i blicken när jag kom) för att sedan bege mig hemåt. I kroppen stärkt för att mötas av tidigare nämnda måndag. Härefter får ni väl enligt bloggens uppbyggnad scrolla uppåt. Typ.
måndag 26 maj 2008
En ny leksak och kulturnattlig besvikelse!
Tjoho!
En ganska lugn helg har förflutit, men med ett mycket roligt inslag. Körde ner till Umeå och köpte en ny Paintballmarkör till mig själv. En riktigt trevlig, liten och lightweight Invert Mini!
En renodlad tävlingspicka. Känns riktigt bra, tyst, nästan ingen rekyl, jämnt luftflöde, SNABB, och så är den verkligen, som namnet antyder, MINI!
Riktigt rolig bössa. Men nu måste man ju bara beställa ett grönt Halo B (Möjligtvis Ripdrive). Inte billigt.
Nåväl. Efter Paintballaffären så begav jag mig för att ta en sväng på Kulturnatta. Tänkte spana in lite band, lite brudar och lite musikgrejjer. Lite visste jag då att jag skulle komma att stå en bra bit från stora scenen på rådhustorget och spana in E-type-metal-cover-bandet F-TYPE!!
Men dra åt helvete...
Hade jag vetat att jag skulle plåga mina ögon och öron med att bevittna detta brutala hedersmord på en annars ganska löjlig, och numera intetsägande, artist som E-type så hade jag nog inte slösat mina kronor på en parkeringsplats. Men där och då tyckte jag faktiskt synd om killen. Ja Martin själv alltså. Inte den meningslösa ursäkten till människa som förmodligen av ett beklagligt misstag blivit utsedd till frontfigur för F-type, bara för att man (säkerligen av en ren arrangörsmiss) råkat placera honom mitt på scenen.
OK, innan mina personpåhopp blir djupare ska jag försöka sansa mig, men jag kan inte annat än hålla med den grupp tjejer som stod bakom mig i publiken.
Sångaren:
- Vilken underbar publik ni är! Vill ni höra mer?
Grupp på 4-5 tjejer unisont:
- NEJ FÖR HELVETEEE!!!
Jag tycker även att den lilla intervjun efteråt var helt lysande!
Arrangör:
-Jaa mina damer och herrar, det där var alltså F-type! Grymt lirat killar, sånt här vill vi höra mer av! Kanske rent av en spelning med Martin själv?
Sångaren i den framsträckta micken:
-Eehh...
Arrangör:
-E-type alltså.
Sångaren:
-JA fan det vore ju hur fett som helst!
*Jisses*
Här kommer en liten praktika för dig som drömmer om att fronta ett Metalband:
*Lär dig texter. E-types och många andra artisters texter är faktiskt uppbyggda av ord. Ska du mumla så gör det som ett vildjur och growla covers av något Grindcoreband istället. Då hör ingen att du inte kan texterna.
*Skaffa ett register. Inte så du snabbare kan hitta texterna du inte kan, utan att din röst kanske spänner över fler än 5 tonsteg innan du måste börja leta toner en oktav upp eller en oktav ner. Detta kan du även med fördel kombinera med att ta dig förbi målbrottet!
*Ska du sjunga i micken, så SJUNG FÖR I HELVETE I MICKEN DÅ! Ska du hoppa runt, skaffa ett headset, eller gör det när nån annan sjunger! Ingen jävel hör dig utan PA.
*Om du nödvändigtvis ska spela leadgitarr och solon, så bör du kanske ha övat på en riktig gitarr före giget. Inte bara framför Guitar Hero.
Och kanske är det på sin plats med en liten minnesanteckning även till arrangörerna för Kulturnatta:
*LOCATION LOCATION LOCATION! Släpp inte upp vad som helst på stora scenen. Det fanns en riktigt passande, tillika betydelselös scen nere vid hamnmagasinet. Där spelade Afasi & Filthy. Inte min typ av musik, men dom vet i alla fall hur man håller koll på en text.
Nej istället vill jag rikta ett innerligt tack till DEAD END. Ett deathmetalband från Tavelsjö om jag förstod dem rätt. De var en ljus (fast mörk) och ljuv (fast agressiv) upplevelse. Death Metal som satt som en guldpläterad rallarsving på trumhinnorna. Tack så in i helvete Dead End!
Och så, efter en liten impulsartad tripp till Nordmaling med två vackra varelser som ville hem, så återkom man så till sin egen härd vid 05.30.
Och jag som bara skulle iväg tvärt och köpa en Paintballmarkör? =)
Mitt liv i ett nötskal.
/Conny
En ganska lugn helg har förflutit, men med ett mycket roligt inslag. Körde ner till Umeå och köpte en ny Paintballmarkör till mig själv. En riktigt trevlig, liten och lightweight Invert Mini!
En renodlad tävlingspicka. Känns riktigt bra, tyst, nästan ingen rekyl, jämnt luftflöde, SNABB, och så är den verkligen, som namnet antyder, MINI!
Riktigt rolig bössa. Men nu måste man ju bara beställa ett grönt Halo B (Möjligtvis Ripdrive). Inte billigt.
Nåväl. Efter Paintballaffären så begav jag mig för att ta en sväng på Kulturnatta. Tänkte spana in lite band, lite brudar och lite musikgrejjer. Lite visste jag då att jag skulle komma att stå en bra bit från stora scenen på rådhustorget och spana in E-type-metal-cover-bandet F-TYPE!!
Men dra åt helvete...
Hade jag vetat att jag skulle plåga mina ögon och öron med att bevittna detta brutala hedersmord på en annars ganska löjlig, och numera intetsägande, artist som E-type så hade jag nog inte slösat mina kronor på en parkeringsplats. Men där och då tyckte jag faktiskt synd om killen. Ja Martin själv alltså. Inte den meningslösa ursäkten till människa som förmodligen av ett beklagligt misstag blivit utsedd till frontfigur för F-type, bara för att man (säkerligen av en ren arrangörsmiss) råkat placera honom mitt på scenen.
OK, innan mina personpåhopp blir djupare ska jag försöka sansa mig, men jag kan inte annat än hålla med den grupp tjejer som stod bakom mig i publiken.
Sångaren:
- Vilken underbar publik ni är! Vill ni höra mer?
Grupp på 4-5 tjejer unisont:
- NEJ FÖR HELVETEEE!!!
Jag tycker även att den lilla intervjun efteråt var helt lysande!
Arrangör:
-Jaa mina damer och herrar, det där var alltså F-type! Grymt lirat killar, sånt här vill vi höra mer av! Kanske rent av en spelning med Martin själv?
Sångaren i den framsträckta micken:
-Eehh...
Arrangör:
-E-type alltså.
Sångaren:
-JA fan det vore ju hur fett som helst!
*Jisses*
Här kommer en liten praktika för dig som drömmer om att fronta ett Metalband:
*Lär dig texter. E-types och många andra artisters texter är faktiskt uppbyggda av ord. Ska du mumla så gör det som ett vildjur och growla covers av något Grindcoreband istället. Då hör ingen att du inte kan texterna.
*Skaffa ett register. Inte så du snabbare kan hitta texterna du inte kan, utan att din röst kanske spänner över fler än 5 tonsteg innan du måste börja leta toner en oktav upp eller en oktav ner. Detta kan du även med fördel kombinera med att ta dig förbi målbrottet!
*Ska du sjunga i micken, så SJUNG FÖR I HELVETE I MICKEN DÅ! Ska du hoppa runt, skaffa ett headset, eller gör det när nån annan sjunger! Ingen jävel hör dig utan PA.
*Om du nödvändigtvis ska spela leadgitarr och solon, så bör du kanske ha övat på en riktig gitarr före giget. Inte bara framför Guitar Hero.
Och kanske är det på sin plats med en liten minnesanteckning även till arrangörerna för Kulturnatta:
*LOCATION LOCATION LOCATION! Släpp inte upp vad som helst på stora scenen. Det fanns en riktigt passande, tillika betydelselös scen nere vid hamnmagasinet. Där spelade Afasi & Filthy. Inte min typ av musik, men dom vet i alla fall hur man håller koll på en text.
Nej istället vill jag rikta ett innerligt tack till DEAD END. Ett deathmetalband från Tavelsjö om jag förstod dem rätt. De var en ljus (fast mörk) och ljuv (fast agressiv) upplevelse. Death Metal som satt som en guldpläterad rallarsving på trumhinnorna. Tack så in i helvete Dead End!
Och så, efter en liten impulsartad tripp till Nordmaling med två vackra varelser som ville hem, så återkom man så till sin egen härd vid 05.30.
Och jag som bara skulle iväg tvärt och köpa en Paintballmarkör? =)
Mitt liv i ett nötskal.
/Conny
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
