Uppdatering i efterskott.

Tjo fräs!

Har återigen halkat lite efter med den här Paintball-blandat-med-annat-bloggen, men jag tänkte återigen göra ett ryck för att låta er veta vad som händer inom företaget Paintball i Västerbotten!

Få se...var var jag nu nånstans. Jo just det. Jag hade just berättat om min dödsvecka och vad den innebar i, först och främst, färgglada motgångar. Men men. Som om detta inte vore nog...

LÖRDAG DEN 14 JÄVLA JUNI!

...var det dags för klassåterträff. Jepp, det har skrämmande nog redan hunnit gå 10 år sen man slutade 9:an. Dags att återse en massa gamla skolkamrater, och naturligtvis var det en dag fylld av lekar, skojjerier och fest!

Lekar ja. Jag hade naturligtvis anordnat Paintball, och ville ju såklart ståta med de nya utrustningarna som är så jää-hä-hä-äättebra!! Och en sak var säker, jag ville fan inte stå inför mina gamla klasskompisar med havererande markörer liksom för att visa att "hå hå, kolla mig då, det här är vad jag har åstadkommit på 10 år. En paintballpark med helt värdelösa grejjer som inte funkar! Coolt va?"

Så dagen till ära tänkte jag för en gångs skull vara snäppet före alla misslyckanden.

Problemet med varför alla markörer hade kladdat igen på skolavslutningen var ganska enkel. Skjuter man för snabbt med med markören så hinner inte ett vanligt magasin med att mata ner bollar i Feed-necken. Om det blir slut bollar där så hinner till slut bara en halv ner och SMACK, så har slutstycket (bolten) klyvt en boll på mitten och man har gegga genom hela markören. När nästa boll kommer ner och får gegga på sig, så segar den sig sakta ner och SMACK, historien upprepar sig.

Så lagom till denna återträffens dag hade jag beställt elektriska magasin till 15 av mina nya markörer. Detta innebär att det i magasinet sitter en liten visp, ungefär som ett skovelhjul, som är motoriserat och helt enkelt matar ner boll i Feed-necken så fort att man helt enkelt inte ska KUNNA skjuta tomt. Och gudarna ska veta att jag tog i för kung och fosterland (eller i alla fall för vad mekaniken i en markör klarar av) och skjöt tomt ett helt magasin för att försöka TVINGA fram en bollklyvning.

Jag lyckades inte. 200 kulor rakt in i en myrstack. Dom små äckliga krypen måste ha trott att uppenbarelsebokens sju änglar just tömt de sju skålarna med plågor över deras kollektivboende. Men testet bevisade vad jag ville. Med ett elektrisk magasin var det stört omöjligt att klyva en boll i loppet. Jag var nöjd.

Så kom dagen för spelet med gamla klasskompisar, och jag gjorde i ordning allt. Det var en vacker dag och allt verkade gå perfekt.

Men just över mig låg det naturligtvis gråa moln av misslyckande.

Markörerna var OK. Gasflaskorna var Ok. Magasinen i sig var A-OK. Vad tror ni händer?

Ett tips i rätt riktning: om ni köper 9V batterier så köp inga som kostar mindre är typ 45 kr/st

I varje El-magasin går det två 9V batterier. Jag hade köpt 30 st. I 10 av dem fanns det ström. Alltså totalt till 5 magasin. BILLIGA JÄ**A SKITBATTERIHEL**TEN!! Till min stora fasa och snudd på med panikgråten i halsen så ser jag hur i stort sett alla spelare ute på, den för dagen speciellt byggda, Paintballbanan börjar grejja med markören, slå på magasinen, titta på mig och rycka med axlarna. TYP INTE ETT JÄVLA MAGASIN FUNGERADE!!!

Till råga på allt, p.g.a. de fallerande magasinen så fanns det nu lika fullt paintballgegga upp i varenda Feed-neck. Jag ville bara dö. Trycka CTRL+Z, Alt+F4, CTRL+ALT+DEL och bara starta om systemet från där det senast fungerade!! All den sista tidens nederlag och motgångar kom över mig och jag tappade gnistan totalt. Det blev några korta snabba matcher där större delen av lagen blev tvungna att lämna WO p.g.a. att markören inte funkade. Och med några som besvikna gick därifrån, några som entusiastiskt ville spela mera, en publik som nog närmast var lite förbryllade över att allt var över så snabbt, och garanterat några hånleenden också, så fick jag snopet annonsera att spelet för dagen var över. Och medan de andra övergick till Beach-volley och brännboll så satt jag kvar på släpens stänkskärm en stund och sände stillsamma tankar ut i evigheten, om vilken högre makt det var jag skulle förbanna, eller ifrågasätta varför allt detta måste hända just mig, just nu.

Men men. Än var inte tid för vila. Jag hade viktiga uppdrag kvar. När alla Paintballprylar var ihopstädade så var det bara att snabbt bege sig hem till farsan för att kasta ut allt i en hög på gården och snabbt dra vidare, packa ett PA, och sen dra iväg till Bäckerudden där kvällens festligheter skulle gå av stapeln. Jag hade ju nämligen lovat att stå för musiken också.

Musiken i fråga var ett speciellt ihopklippt svinlångt medley med musik som var populär när vi gick högstadiet, och även lite nyare låtar. Med min vanliga framförhållning så var jag tvungen att hinna klippa färdigt de sista låtarna, och sen bege mig iväg, långt efter alla andra. Men det visade sig ändå att jag kom fram ganska samtidigt som alla som hade åkt buss dit gjorde.

En festmåltid dukades fram och Bosse Biström var som vanligt på ett strålskadat humör. (På topp och härligt tillmötesgående som bara en äkta service minded människa kan vara.) Maten smakade oss alla, och det var nog nästan alla som även smakade på det lite starkare drickbara slaget. Lekar, skratt och samtal avlöste varandra. T.ex. figurerade samtalsämnet huruvida en läderbög fortfarande är en läderbög om han är naken? Jag menar, hur ska man skilja dem åt?

Kvällen led hemska kval och det var dags för mig att börja fixa musiken. Vad händer? Jo naturligtvis kommer det ett lokalt monsunregn just när jag ska ta in grejjerna. Men med regnrock och kåpsläpen oerhört nära dörrarna så gick det bra.

Trodde jag. När väl allt var kopplat och jag slog igång slutsteget för basbottnarna så hände det som inte får hända. Alltså ingenting. Förutom att steget stod och "protectade" med ett stadigt intervall.

När ett slutsteg protectar (ja ja det finns nog ett svenskare ord för det) så känner sig slutsteget överbelastat. Och för att inte skicka skadliga strömspikar till högtalarna och bränna sönder dem så klipper slutsteget strömmen temporärt. När vi ändå snackar musikprylar kan man säga att det är slutstegets åtgärd för vad en Limiter egentligen gör när det är nån rolig person kommer åt mixerbordet och i fyllan och villan tänker "Ååääh... faan, jaskaba' draupp volyyymen ba' littegrann ssschåå vi höör vassom händer i musiiken dårå." Då tänker limitern "Gör du så inni helvete heller!...jefla snell hest." och klipper av volymen vid en speciell nivå, så man inte kan skada högtalarna. Samma sak gör slutsteget för att inte skicka för mycket ström.

Hänger alla med i sidetrackandet? Bra. Då kanske vi ska återvända till originalhistorien.

Ööh...få se nu...vad var det som var originalhistorien nu igen? Jo just det.

Grejjen var ju bara det att jag inte alls hade överansträngt steget. Jag hade ju knappt ens kopplat in det! Ändå stod det bara där och klippte strömmen med jämna mellanrum. Och det kändes precis som om jag fortfarande stod kvar ute i spöregnet. Jag började på fullaste allvar fundera på om jag gjort nåt extra stort fel mot nån varför jag blev straffad nu på det här sättet, just idag??

Men men. Bara att bita på och kämpa ihop! Blev till att rycka alla sladdar ur delningsfiltret och högtalarna och börja koppla om hela skiten tills allt till slut gick bara på det ena slutsteget. Å andra sidan kunde jag lika gärna ha skippat det, för efter 247 samtal till brorsan som är den äkta ljud-gurun av oss två, och som kan vår rigg som sina egna kalsonger, så hade passande nog det andra steget bestämt sig för att börja fungera igen. Problemet var tydligen spänningsöverslag p.g.a. fukten som bildats när jag tog in sakerna från släpen. Och efter en stund inne i värmen så blev det friskt av sig självt.

Så ut med alla kablar en efter en igen och sakta koppla ihop dem, så till slut de båda bashögtalarna också lät. När allt detta var gjort så gick jag bara till baren, beställde en Bosse Biström Special och svepte den med tanken att "nu ska jag inte göra en enda aktiv handling till ikväll förutom att bli kalasfull och ha lika roligt som alla andra."

Fast när jag sen såg precis hur roligt VISSA andra (som just tycktes ha återupptäckt det lite fiffiga med att återgå till djurstadiet och gå på alla fyra) hade, så tänkte jag att det nog fick räcka med att bara bli lite rolig. Men efter att återigen ha upplevt en dag av att psykiskt och fysiskt gå för fullt tills man stoppar mot varvtalsskyddet så blev jag nog rätt så slirig ändå.

Så i slutet av denna, trots allt, väldigt lyckade dag så var vi bara 7 tappra krigare kvar. Samlade i en badtunna (jo ibland var man visst nere i sjön också) och samtalande om dagen så började tröttheten göra sig påminnd. Ca 03.30 gick resten av skaran upp ur badet och 04.00 insåg jag att jag låg på rygg och flöt i badtunnan och nästan snarkade. Av någon anledning flöt jag runt runt även om jag inte tycktes göra några större utsvävningar för att styra kroppen. Jag insåg nackdelen, och det lite pinsamma i att somna i en badtunna och leva resten av livet som fylle-drunknad, och klev upp även jag. Letade mig in i en stuga, duschade och somnade i min sköna sovsäck.

Det jag kände när jag vaknade hör till en helt annan historia, men den innefattar en "glipa" på 20 cm i ytterdörren och en kör på 140.000 myggor. I mitt ansikte.

"Ansikte" är förresten ett av de roligaste orden i vårt svenska språk tycker jag. Det går använda till så mycket roligt.

Men men. Så slutade ännu en dag i mitt färgglada liv. Motgången med käppar i hjulen och krokben i blick. Men inte är man krossad för det. Bara lite krokig och böjd. Smidig som det vämjeliga vidjeris man är.

Frid och fröjd i... arbetshöjd.

Conny.