Fredag den 6e juni.

Fredag den 6e juni.

Så var det dags. Ett spel för en 30-åring kl 2 på dagen, och det senare kl 8 på kvällen. Med hänsyn till att folk från spelet på dagen kan komma att läsa det här blogginlägget och att många av dem är mina vänner både privat och i arbetet så har jag bestämt att lägga locket på och alltid hänvisa till det som "ett helt vanligt spel" Men en sak kan jag säga, och det är att jag hittills inte haft någon regel om att alkohol i samband med spel är förbjudet. Nu har jag det.

I övrigt betedde sig utrustningarna inte alls som jag ville. Många kletade igen och vissa gick sönder. En sköt t.o.m. slutstycket ut bak genom bössan. Jag trodde inte end att det var möjligt.

Så kom då drabbningen vid spelet kl 8 på kvällen. Jag hade byggt upp en bana och hunnit rengöra nästan alla markörer. Tack för hjälpen ni ungdomar som hjälpte mig. Men nederlaget var dock ett faktum. Från klockan 20.00 och fram till stängningsdags 01.00 hade jag ett konstant tryck av intresserade. Alla som ville hann inte ens spela. Dock var det inte för att de var så oerhört många (även om de var riktigt många) utan för att jag höll ett spel i ca 5 minuter. Sedan rengjorde jag grejjer, torkade kletiga magasin, masker och markörer i ca 20 minuter. 5 minuter spel, 20 minuter rengöring och inre kval. Fy fan!! Alla problemen var tillbaka. Jag var irriterad och det märktes att ungdomarna också var det. Men mer rastlösa. Varför blev det såhär? Fan i helvete!!

Från 20.00 till 01.00 gick jag på fulla varv. Adrenalinet blandades med besvikelse och mygg. Fan FAn FAN!!! Det här var i högsta grad beklagligt. Ja... jo beklagligt. Där, mitt i all besvikelsen över att utrustningen inte fungerade så slog det mig. Jag blev bara ännu mer säker på att det här är min grej. Min dröm jag är menad att följa. Det var kaos, klet och katastrof. Men det var inte tråkigt. Inte för en sekund var det genuint tråkigt!! Det var bara beklagligt att grejjerna inte fungerade. Att jag inte haft tid att lösa problemet. Beklagligt att jag sviker mina kunder med utrustning som inte fungerar. Men inte för en sekund tråkigt!

Otroligt vilken tröst det gav.

Men men. Klockan blev natt, stället stängde och det var bara jag, arrangörerna och 2 miljarder mygg kvar. Det tråkiga med att driva markörer med koldioxid är just att myggor dras till koldioxid. Åh snälla återinför Radar!!

Efter att ha svalt en suovas mer eller mindre hel och städat in allt, som nu mest var likt en enda sölig massa av kläder, markörer, masker, grus och barr, så var det dags att styra fötterna mot sängen. Men inte förrän efter lite re-cappande med min bror, och återställande av en del prylar hit och dit. Jag hade vaknat 08.00 och sedan dess gått mot varvtalsskyddet till 03.30. Hann just så pass uppfatta kudden som kom emot mig innan allt blev svart.