En ny leksak och kulturnattlig besvikelse!

Tjoho!

En ganska lugn helg har förflutit, men med ett mycket roligt inslag. Körde ner till Umeå och köpte en ny Paintballmarkör till mig själv. En riktigt trevlig, liten och lightweight Invert Mini!




En renodlad tävlingspicka. Känns riktigt bra, tyst, nästan ingen rekyl, jämnt luftflöde, SNABB, och så är den verkligen, som namnet antyder, MINI!
Riktigt rolig bössa. Men nu måste man ju bara beställa ett grönt Halo B (Möjligtvis Ripdrive). Inte billigt.




Nåväl. Efter Paintballaffären så begav jag mig för att ta en sväng på Kulturnatta. Tänkte spana in lite band, lite brudar och lite musikgrejjer. Lite visste jag då att jag skulle komma att stå en bra bit från stora scenen på rådhustorget och spana in E-type-metal-cover-bandet F-TYPE!!

Men dra åt helvete...

Hade jag vetat att jag skulle plåga mina ögon och öron med att bevittna detta brutala hedersmord på en annars ganska löjlig, och numera intetsägande, artist som E-type så hade jag nog inte slösat mina kronor på en parkeringsplats. Men där och då tyckte jag faktiskt synd om killen. Ja Martin själv alltså. Inte den meningslösa ursäkten till människa som förmodligen av ett beklagligt misstag blivit utsedd till frontfigur för F-type, bara för att man (säkerligen av en ren arrangörsmiss) råkat placera honom mitt på scenen.

OK, innan mina personpåhopp blir djupare ska jag försöka sansa mig, men jag kan inte annat än hålla med den grupp tjejer som stod bakom mig i publiken.

Sångaren:
- Vilken underbar publik ni är! Vill ni höra mer?

Grupp på 4-5 tjejer unisont:
- NEJ FÖR HELVETEEE!!!

Jag tycker även att den lilla intervjun efteråt var helt lysande!

Arrangör:
-Jaa mina damer och herrar, det där var alltså F-type! Grymt lirat killar, sånt här vill vi höra mer av! Kanske rent av en spelning med Martin själv?

Sångaren i den framsträckta micken:
-Eehh...

Arrangör:
-E-type alltså.

Sångaren:
-JA fan det vore ju hur fett som helst!

*Jisses*

Här kommer en liten praktika för dig som drömmer om att fronta ett Metalband:

*Lär dig texter. E-types och många andra artisters texter är faktiskt uppbyggda av ord. Ska du mumla så gör det som ett vildjur och growla covers av något Grindcoreband istället. Då hör ingen att du inte kan texterna.

*Skaffa ett register. Inte så du snabbare kan hitta texterna du inte kan, utan att din röst kanske spänner över fler än 5 tonsteg innan du måste börja leta toner en oktav upp eller en oktav ner. Detta kan du även med fördel kombinera med att ta dig förbi målbrottet!

*Ska du sjunga i micken, så SJUNG FÖR I HELVETE I MICKEN DÅ! Ska du hoppa runt, skaffa ett headset, eller gör det när nån annan sjunger! Ingen jävel hör dig utan PA.

*Om du nödvändigtvis ska spela leadgitarr och solon, så bör du kanske ha övat på en riktig gitarr före giget. Inte bara framför Guitar Hero.


Och kanske är det på sin plats med en liten minnesanteckning även till arrangörerna för Kulturnatta:

*LOCATION LOCATION LOCATION! Släpp inte upp vad som helst på stora scenen. Det fanns en riktigt passande, tillika betydelselös scen nere vid hamnmagasinet. Där spelade Afasi & Filthy. Inte min typ av musik, men dom vet i alla fall hur man håller koll på en text.


Nej istället vill jag rikta ett innerligt tack till DEAD END. Ett deathmetalband från Tavelsjö om jag förstod dem rätt. De var en ljus (fast mörk) och ljuv (fast agressiv) upplevelse. Death Metal som satt som en guldpläterad rallarsving på trumhinnorna. Tack så in i helvete Dead End!

Och så, efter en liten impulsartad tripp till Nordmaling med två vackra varelser som ville hem, så återkom man så till sin egen härd vid 05.30.

Och jag som bara skulle iväg tvärt och köpa en Paintballmarkör? =)

Mitt liv i ett nötskal.

/Conny