Fredag den 6e juni.
Så var det dags. Ett spel för en 30-åring kl 2 på dagen, och det senare kl 8 på kvällen. Med hänsyn till att folk från spelet på dagen kan komma att läsa det här blogginlägget och att många av dem är mina vänner både privat och i arbetet så har jag bestämt att lägga locket på och alltid hänvisa till det som "ett helt vanligt spel" Men en sak kan jag säga, och det är att jag hittills inte haft någon regel om att alkohol i samband med spel är förbjudet. Nu har jag det.
I övrigt betedde sig utrustningarna inte alls som jag ville. Många kletade igen och vissa gick sönder. En sköt t.o.m. slutstycket ut bak genom bössan. Jag trodde inte end att det var möjligt.
Så kom då drabbningen vid spelet kl 8 på kvällen. Jag hade byggt upp en bana och hunnit rengöra nästan alla markörer. Tack för hjälpen ni ungdomar som hjälpte mig. Men nederlaget var dock ett faktum. Från klockan 20.00 och fram till stängningsdags 01.00 hade jag ett konstant tryck av intresserade. Alla som ville hann inte ens spela. Dock var det inte för att de var så oerhört många (även om de var riktigt många) utan för att jag höll ett spel i ca 5 minuter. Sedan rengjorde jag grejjer, torkade kletiga magasin, masker och markörer i ca 20 minuter. 5 minuter spel, 20 minuter rengöring och inre kval. Fy fan!! Alla problemen var tillbaka. Jag var irriterad och det märktes att ungdomarna också var det. Men mer rastlösa. Varför blev det såhär? Fan i helvete!!
Från 20.00 till 01.00 gick jag på fulla varv. Adrenalinet blandades med besvikelse och mygg. Fan FAn FAN!!! Det här var i högsta grad beklagligt. Ja... jo beklagligt. Där, mitt i all besvikelsen över att utrustningen inte fungerade så slog det mig. Jag blev bara ännu mer säker på att det här är min grej. Min dröm jag är menad att följa. Det var kaos, klet och katastrof. Men det var inte tråkigt. Inte för en sekund var det genuint tråkigt!! Det var bara beklagligt att grejjerna inte fungerade. Att jag inte haft tid att lösa problemet. Beklagligt att jag sviker mina kunder med utrustning som inte fungerar. Men inte för en sekund tråkigt!
Otroligt vilken tröst det gav.
Men men. Klockan blev natt, stället stängde och det var bara jag, arrangörerna och 2 miljarder mygg kvar. Det tråkiga med att driva markörer med koldioxid är just att myggor dras till koldioxid. Åh snälla återinför Radar!!
Efter att ha svalt en suovas mer eller mindre hel och städat in allt, som nu mest var likt en enda sölig massa av kläder, markörer, masker, grus och barr, så var det dags att styra fötterna mot sängen. Men inte förrän efter lite re-cappande med min bror, och återställande av en del prylar hit och dit. Jag hade vaknat 08.00 och sedan dess gått mot varvtalsskyddet till 03.30. Hann just så pass uppfatta kudden som kom emot mig innan allt blev svart.
måndag 23 juni 2008
Torsdag den 5e juni
Torsdag den 5e juni.
Ärligt talat minns jag inte riktigt när jag hade tid att tvätta kläderna och rengöra grejjerna inför fredagens eldprov vilket skulle komma att innefatta två spel på samma dag. Men jag är min far oerhört tacksam för att han ställer upp och hjälper till att tvätta och hänga kläder. Utan hans hjälp hade jag nog fått skippa det här med sömn helt och hållet. På torsdagen var det i övrigt dags för spelning med Catch 22 på 9ornas avslutning på Spahotellet Källan i Åmliden. Det har blivit lite av en tradition, och jag tycker att vi gjorde en kanonspelning. Även om vi hade väldigt begränsad repertoar p.g.a. en för dagen inhyrd basist. Men det var det värt. Jag tror vi var lika uppskattade som maten. Och maten på Källan är alltid i toppklass!
Ärligt talat minns jag inte riktigt när jag hade tid att tvätta kläderna och rengöra grejjerna inför fredagens eldprov vilket skulle komma att innefatta två spel på samma dag. Men jag är min far oerhört tacksam för att han ställer upp och hjälper till att tvätta och hänga kläder. Utan hans hjälp hade jag nog fått skippa det här med sömn helt och hållet. På torsdagen var det i övrigt dags för spelning med Catch 22 på 9ornas avslutning på Spahotellet Källan i Åmliden. Det har blivit lite av en tradition, och jag tycker att vi gjorde en kanonspelning. Även om vi hade väldigt begränsad repertoar p.g.a. en för dagen inhyrd basist. Men det var det värt. Jag tror vi var lika uppskattade som maten. Och maten på Källan är alltid i toppklass!
Onsdag den 4e juni.
Onsdag den 4e juni.
Återigen på fabriken rev rastlöshetens klor längs ryggen i samma takt som klockans visare verkade ha drabbats av Alzheimers och glömt vad de hade för uppgift. Att gå framåt. Men otroligt nog har allt ett slut, och så även arbetsdar. Iväg till Skellefteå för att hålla spel.
Success!! Det var mycket lyckat, och väldigt få markörer mjukglassade. Jag var nöjd. Jag hade löst problemet. Mina kunder var nöjda och grejjerna funkade fint! Yes! I övrigt var det ett mycket trevligt spel där den mest uppskattade spelstilen tycktes vara "Konvoj" När ena laget skall ta sig från punkt A till punkt B utan att en målperson blir träffad, och det andra laget sprider ut sig för anfall, bakhåll och fula knep. En mycket lyckad kväll och jag var glad när jag körde hemåt.
Återigen på fabriken rev rastlöshetens klor längs ryggen i samma takt som klockans visare verkade ha drabbats av Alzheimers och glömt vad de hade för uppgift. Att gå framåt. Men otroligt nog har allt ett slut, och så även arbetsdar. Iväg till Skellefteå för att hålla spel.
Success!! Det var mycket lyckat, och väldigt få markörer mjukglassade. Jag var nöjd. Jag hade löst problemet. Mina kunder var nöjda och grejjerna funkade fint! Yes! I övrigt var det ett mycket trevligt spel där den mest uppskattade spelstilen tycktes vara "Konvoj" När ena laget skall ta sig från punkt A till punkt B utan att en målperson blir träffad, och det andra laget sprider ut sig för anfall, bakhåll och fula knep. En mycket lyckad kväll och jag var glad när jag körde hemåt.
Tisdag den 3e juni.
Tisdag den 3e juni.
Efter en lång och onödigt intetsägande dag på kreativitetens bromskloss, former known as Norsjöfönster, så fick jag genast bege mig till Skellefteå för att till onsdagen hitta ett lämpligt område att spela på för ett gäng från schtaan. Lyckan log emot mig när jag genast hittade ett trevligt område, och nästan lika genast hittade två, till en början inte fullt lika trevliga, markägare. Men när dom hört mitt ärende och övertygats om att jag inte var nån som snokade efter saker att stjäla så blev dom väldigt samarbetsvilliga och gav sitt tillåtande för mig att hålla spelet där. Jag är dem evinnerligt tacksam, för annars hade jag nog fått leta halva natten. Så med lite lycka i ryggsäcken körde jag hemåt. Men fortfarande med frågan malandes i huvudet. "Vad gör jag om det funkar lika dåligt i morgon?"
Efter en lång och onödigt intetsägande dag på kreativitetens bromskloss, former known as Norsjöfönster, så fick jag genast bege mig till Skellefteå för att till onsdagen hitta ett lämpligt område att spela på för ett gäng från schtaan. Lyckan log emot mig när jag genast hittade ett trevligt område, och nästan lika genast hittade två, till en början inte fullt lika trevliga, markägare. Men när dom hört mitt ärende och övertygats om att jag inte var nån som snokade efter saker att stjäla så blev dom väldigt samarbetsvilliga och gav sitt tillåtande för mig att hålla spelet där. Jag är dem evinnerligt tacksam, för annars hade jag nog fått leta halva natten. Så med lite lycka i ryggsäcken körde jag hemåt. Men fortfarande med frågan malandes i huvudet. "Vad gör jag om det funkar lika dåligt i morgon?"
Måndag den 2a juni.
Måndag den 2a juni.
Skolavslutning och en grupp på 20 elever från Träindustriprogrammet på Norsjö Gymnasium. First blood för de nya Paintballmarkörerna.
Total katastrof enligt mig.
Bössorna klippte boll, geggade igen, skruvar rallade lös, mer gegga, mer färg, mer rengöring. Och en massa kasserad boll. De senaste åren när jag kört mina trogna Tippmann A-5 så har jag max kasserat kanske 200 boll. Bara på den här dagen kasserade jag nog en hel låda. Ca 2.000 boll. Varför? Hur kunde det bli såhär? Jag är bekant med den här bösstypen, varför beter de sig såhär helt plötsligt?
Nåväl. Åter till ritbordet. För att få lägre profil och mindre träffyta på bössorna så hade jag dragit fast alla vanliga VL200 magasin direkt på Feed-necken med slangklammer. I vanliga fall sätter man ett rör i hårdplast mellan kallat Elbow. Jag tyckte att det var onödigt och bräckligt. Men jag har haft fatalt fel förr.
Detta lilla plaströr har två hål borrade för att släppa ut överflödigt tryck som skickas tillbaka upp i magasinet när man avfyrar markören. Denna "gaspuff" blev utan dessa hål så kraftig att den förmodligen skickade kulor tillbaka ända upp i magasinet och knäckte dem där. När så nästa kula blev kladdig och bara segade sig ner så hann bara halva ner innan slutstycket kom och "kladd" bara skickade mer gegga ut genom pipan och upp i magasinet. Den geggiga onda cirkeln är igång.
Sagt och gjort. Efter beräknade 20.000 svordomsramsor inombords, och en massa squee-geeande så var det bara att hacka i sig. Elbowen behövs.
Så när måndagen den 2 juni var avklarad så väntade som vanligt en massa tvättande, rengörande, skruvande och återfastsättande av Elbow-röret. Detta skulle visa sig vara bara en del av lösningen. Men den överflödiga gasen kommer i alla fall ut, och bollarna får även lite högre fallhöjd vilket innebär högre tryck uppifrån magasinet och inte lika stor benägenhet att studsa upp igen. Men den natten blev det inte mycket sömn. Frågan malde i huvudet konstant. "Vad fan gör jag?" Man vill inte köpa utrustning för ca 50.000 och upptäcka att den fungerar sug-dåligt.
Skolavslutning och en grupp på 20 elever från Träindustriprogrammet på Norsjö Gymnasium. First blood för de nya Paintballmarkörerna.
Total katastrof enligt mig.
Bössorna klippte boll, geggade igen, skruvar rallade lös, mer gegga, mer färg, mer rengöring. Och en massa kasserad boll. De senaste åren när jag kört mina trogna Tippmann A-5 så har jag max kasserat kanske 200 boll. Bara på den här dagen kasserade jag nog en hel låda. Ca 2.000 boll. Varför? Hur kunde det bli såhär? Jag är bekant med den här bösstypen, varför beter de sig såhär helt plötsligt?
Nåväl. Åter till ritbordet. För att få lägre profil och mindre träffyta på bössorna så hade jag dragit fast alla vanliga VL200 magasin direkt på Feed-necken med slangklammer. I vanliga fall sätter man ett rör i hårdplast mellan kallat Elbow. Jag tyckte att det var onödigt och bräckligt. Men jag har haft fatalt fel förr.
Detta lilla plaströr har två hål borrade för att släppa ut överflödigt tryck som skickas tillbaka upp i magasinet när man avfyrar markören. Denna "gaspuff" blev utan dessa hål så kraftig att den förmodligen skickade kulor tillbaka ända upp i magasinet och knäckte dem där. När så nästa kula blev kladdig och bara segade sig ner så hann bara halva ner innan slutstycket kom och "kladd" bara skickade mer gegga ut genom pipan och upp i magasinet. Den geggiga onda cirkeln är igång.
Sagt och gjort. Efter beräknade 20.000 svordomsramsor inombords, och en massa squee-geeande så var det bara att hacka i sig. Elbowen behövs.
Så när måndagen den 2 juni var avklarad så väntade som vanligt en massa tvättande, rengörande, skruvande och återfastsättande av Elbow-röret. Detta skulle visa sig vara bara en del av lösningen. Men den överflödiga gasen kommer i alla fall ut, och bollarna får även lite högre fallhöjd vilket innebär högre tryck uppifrån magasinet och inte lika stor benägenhet att studsa upp igen. Men den natten blev det inte mycket sömn. Frågan malde i huvudet konstant. "Vad fan gör jag?" Man vill inte köpa utrustning för ca 50.000 och upptäcka att den fungerar sug-dåligt.
Har just hunnit ikapp mig själv för en stund!
Här börjar historien om min fullspäckade vecka. Ni kan läsa dag för dag, så ni får väl scrolla uppåt och helt enkelt greppa konceptet.
*pheeew*
Fy fasen säger jag bara! Den senaste tiden har varit så fullproppad med saker att göra att jag har inte haft tid att ägna den här bloggen någon endaste liten tanke. Men men. Bättre sent än allvar.
Var ska jag börja då? Hmm. Kanske vid dödsveckan som verkligen kändes i kroppen efteråt. Det hela började väl den 2a juni.
Jag hade fått tag på alla de nya Paintballutrustningarna och tillbringade ca 3 dagar till att fixa dem i ordning. Efter att ha deltagit på en fritidsmässa här i Norsjö halva lördagen den 31a maj, för att sedan rusha iväg till Risliden på ett filmjobb så begav jag mig sedan till en uppfräschande week-end på Piteå Havsbad. Detta genom en fribiljett vi erhållit när vi var där och spelade med Catch 22.
Hade jag vetat hur dålig den helgen skulle bli så hade jag nog stannat hemma. Kom sent till en kall och nästan undanstädad buffé, dålig underhållning med nästan ingen volym, medelåldern på publiken låg nog kring strecket 55, så när "discot" sen drog igång så var det 30 pers kvar i festlokalen, och den s.k. DJ'n snurrade uteslutande dansband i spelaren.
Man kan faktiskt bli deprimerad för mindre.
Men men. Gratis är gott och efter en natts god sömn så tillbringade jag dagen med att gå runt i byggnaden "skeppet" intill Piteå Havsbad, såg lite 3D bio (helt ensam i bion för övrigt, biomaskinisten hade nåt syrligt i blicken när jag kom) för att sedan bege mig hemåt. I kroppen stärkt för att mötas av tidigare nämnda måndag. Härefter får ni väl enligt bloggens uppbyggnad scrolla uppåt. Typ.
*pheeew*
Fy fasen säger jag bara! Den senaste tiden har varit så fullproppad med saker att göra att jag har inte haft tid att ägna den här bloggen någon endaste liten tanke. Men men. Bättre sent än allvar.
Var ska jag börja då? Hmm. Kanske vid dödsveckan som verkligen kändes i kroppen efteråt. Det hela började väl den 2a juni.
Jag hade fått tag på alla de nya Paintballutrustningarna och tillbringade ca 3 dagar till att fixa dem i ordning. Efter att ha deltagit på en fritidsmässa här i Norsjö halva lördagen den 31a maj, för att sedan rusha iväg till Risliden på ett filmjobb så begav jag mig sedan till en uppfräschande week-end på Piteå Havsbad. Detta genom en fribiljett vi erhållit när vi var där och spelade med Catch 22.
Hade jag vetat hur dålig den helgen skulle bli så hade jag nog stannat hemma. Kom sent till en kall och nästan undanstädad buffé, dålig underhållning med nästan ingen volym, medelåldern på publiken låg nog kring strecket 55, så när "discot" sen drog igång så var det 30 pers kvar i festlokalen, och den s.k. DJ'n snurrade uteslutande dansband i spelaren.
Man kan faktiskt bli deprimerad för mindre.
Men men. Gratis är gott och efter en natts god sömn så tillbringade jag dagen med att gå runt i byggnaden "skeppet" intill Piteå Havsbad, såg lite 3D bio (helt ensam i bion för övrigt, biomaskinisten hade nåt syrligt i blicken när jag kom) för att sedan bege mig hemåt. I kroppen stärkt för att mötas av tidigare nämnda måndag. Härefter får ni väl enligt bloggens uppbyggnad scrolla uppåt. Typ.
måndag 26 maj 2008
En ny leksak och kulturnattlig besvikelse!
Tjoho!
En ganska lugn helg har förflutit, men med ett mycket roligt inslag. Körde ner till Umeå och köpte en ny Paintballmarkör till mig själv. En riktigt trevlig, liten och lightweight Invert Mini!
En renodlad tävlingspicka. Känns riktigt bra, tyst, nästan ingen rekyl, jämnt luftflöde, SNABB, och så är den verkligen, som namnet antyder, MINI!
Riktigt rolig bössa. Men nu måste man ju bara beställa ett grönt Halo B (Möjligtvis Ripdrive). Inte billigt.
Nåväl. Efter Paintballaffären så begav jag mig för att ta en sväng på Kulturnatta. Tänkte spana in lite band, lite brudar och lite musikgrejjer. Lite visste jag då att jag skulle komma att stå en bra bit från stora scenen på rådhustorget och spana in E-type-metal-cover-bandet F-TYPE!!
Men dra åt helvete...
Hade jag vetat att jag skulle plåga mina ögon och öron med att bevittna detta brutala hedersmord på en annars ganska löjlig, och numera intetsägande, artist som E-type så hade jag nog inte slösat mina kronor på en parkeringsplats. Men där och då tyckte jag faktiskt synd om killen. Ja Martin själv alltså. Inte den meningslösa ursäkten till människa som förmodligen av ett beklagligt misstag blivit utsedd till frontfigur för F-type, bara för att man (säkerligen av en ren arrangörsmiss) råkat placera honom mitt på scenen.
OK, innan mina personpåhopp blir djupare ska jag försöka sansa mig, men jag kan inte annat än hålla med den grupp tjejer som stod bakom mig i publiken.
Sångaren:
- Vilken underbar publik ni är! Vill ni höra mer?
Grupp på 4-5 tjejer unisont:
- NEJ FÖR HELVETEEE!!!
Jag tycker även att den lilla intervjun efteråt var helt lysande!
Arrangör:
-Jaa mina damer och herrar, det där var alltså F-type! Grymt lirat killar, sånt här vill vi höra mer av! Kanske rent av en spelning med Martin själv?
Sångaren i den framsträckta micken:
-Eehh...
Arrangör:
-E-type alltså.
Sångaren:
-JA fan det vore ju hur fett som helst!
*Jisses*
Här kommer en liten praktika för dig som drömmer om att fronta ett Metalband:
*Lär dig texter. E-types och många andra artisters texter är faktiskt uppbyggda av ord. Ska du mumla så gör det som ett vildjur och growla covers av något Grindcoreband istället. Då hör ingen att du inte kan texterna.
*Skaffa ett register. Inte så du snabbare kan hitta texterna du inte kan, utan att din röst kanske spänner över fler än 5 tonsteg innan du måste börja leta toner en oktav upp eller en oktav ner. Detta kan du även med fördel kombinera med att ta dig förbi målbrottet!
*Ska du sjunga i micken, så SJUNG FÖR I HELVETE I MICKEN DÅ! Ska du hoppa runt, skaffa ett headset, eller gör det när nån annan sjunger! Ingen jävel hör dig utan PA.
*Om du nödvändigtvis ska spela leadgitarr och solon, så bör du kanske ha övat på en riktig gitarr före giget. Inte bara framför Guitar Hero.
Och kanske är det på sin plats med en liten minnesanteckning även till arrangörerna för Kulturnatta:
*LOCATION LOCATION LOCATION! Släpp inte upp vad som helst på stora scenen. Det fanns en riktigt passande, tillika betydelselös scen nere vid hamnmagasinet. Där spelade Afasi & Filthy. Inte min typ av musik, men dom vet i alla fall hur man håller koll på en text.
Nej istället vill jag rikta ett innerligt tack till DEAD END. Ett deathmetalband från Tavelsjö om jag förstod dem rätt. De var en ljus (fast mörk) och ljuv (fast agressiv) upplevelse. Death Metal som satt som en guldpläterad rallarsving på trumhinnorna. Tack så in i helvete Dead End!
Och så, efter en liten impulsartad tripp till Nordmaling med två vackra varelser som ville hem, så återkom man så till sin egen härd vid 05.30.
Och jag som bara skulle iväg tvärt och köpa en Paintballmarkör? =)
Mitt liv i ett nötskal.
/Conny
En ganska lugn helg har förflutit, men med ett mycket roligt inslag. Körde ner till Umeå och köpte en ny Paintballmarkör till mig själv. En riktigt trevlig, liten och lightweight Invert Mini!
En renodlad tävlingspicka. Känns riktigt bra, tyst, nästan ingen rekyl, jämnt luftflöde, SNABB, och så är den verkligen, som namnet antyder, MINI!
Riktigt rolig bössa. Men nu måste man ju bara beställa ett grönt Halo B (Möjligtvis Ripdrive). Inte billigt.
Nåväl. Efter Paintballaffären så begav jag mig för att ta en sväng på Kulturnatta. Tänkte spana in lite band, lite brudar och lite musikgrejjer. Lite visste jag då att jag skulle komma att stå en bra bit från stora scenen på rådhustorget och spana in E-type-metal-cover-bandet F-TYPE!!
Men dra åt helvete...
Hade jag vetat att jag skulle plåga mina ögon och öron med att bevittna detta brutala hedersmord på en annars ganska löjlig, och numera intetsägande, artist som E-type så hade jag nog inte slösat mina kronor på en parkeringsplats. Men där och då tyckte jag faktiskt synd om killen. Ja Martin själv alltså. Inte den meningslösa ursäkten till människa som förmodligen av ett beklagligt misstag blivit utsedd till frontfigur för F-type, bara för att man (säkerligen av en ren arrangörsmiss) råkat placera honom mitt på scenen.
OK, innan mina personpåhopp blir djupare ska jag försöka sansa mig, men jag kan inte annat än hålla med den grupp tjejer som stod bakom mig i publiken.
Sångaren:
- Vilken underbar publik ni är! Vill ni höra mer?
Grupp på 4-5 tjejer unisont:
- NEJ FÖR HELVETEEE!!!
Jag tycker även att den lilla intervjun efteråt var helt lysande!
Arrangör:
-Jaa mina damer och herrar, det där var alltså F-type! Grymt lirat killar, sånt här vill vi höra mer av! Kanske rent av en spelning med Martin själv?
Sångaren i den framsträckta micken:
-Eehh...
Arrangör:
-E-type alltså.
Sångaren:
-JA fan det vore ju hur fett som helst!
*Jisses*
Här kommer en liten praktika för dig som drömmer om att fronta ett Metalband:
*Lär dig texter. E-types och många andra artisters texter är faktiskt uppbyggda av ord. Ska du mumla så gör det som ett vildjur och growla covers av något Grindcoreband istället. Då hör ingen att du inte kan texterna.
*Skaffa ett register. Inte så du snabbare kan hitta texterna du inte kan, utan att din röst kanske spänner över fler än 5 tonsteg innan du måste börja leta toner en oktav upp eller en oktav ner. Detta kan du även med fördel kombinera med att ta dig förbi målbrottet!
*Ska du sjunga i micken, så SJUNG FÖR I HELVETE I MICKEN DÅ! Ska du hoppa runt, skaffa ett headset, eller gör det när nån annan sjunger! Ingen jävel hör dig utan PA.
*Om du nödvändigtvis ska spela leadgitarr och solon, så bör du kanske ha övat på en riktig gitarr före giget. Inte bara framför Guitar Hero.
Och kanske är det på sin plats med en liten minnesanteckning även till arrangörerna för Kulturnatta:
*LOCATION LOCATION LOCATION! Släpp inte upp vad som helst på stora scenen. Det fanns en riktigt passande, tillika betydelselös scen nere vid hamnmagasinet. Där spelade Afasi & Filthy. Inte min typ av musik, men dom vet i alla fall hur man håller koll på en text.
Nej istället vill jag rikta ett innerligt tack till DEAD END. Ett deathmetalband från Tavelsjö om jag förstod dem rätt. De var en ljus (fast mörk) och ljuv (fast agressiv) upplevelse. Death Metal som satt som en guldpläterad rallarsving på trumhinnorna. Tack så in i helvete Dead End!
Och så, efter en liten impulsartad tripp till Nordmaling med två vackra varelser som ville hem, så återkom man så till sin egen härd vid 05.30.
Och jag som bara skulle iväg tvärt och köpa en Paintballmarkör? =)
Mitt liv i ett nötskal.
/Conny
torsdag 15 maj 2008
Vad har nu hänt?
Kära bloggjävel. =)
Nu var det ett tag sen jag uppdaterade den här bloggen, men bättre sällan än liten tuva. Typ.
En hel del har dock hänt sedan sist. Jag har haft Paintballpremiär för i år. En Svensexa för nån snubbe från Skellefteå. Platsen var Vildmarksgruvan i Varuträsk. Eller ja... skogen däromkring. Det var nog efter en del krångel med utrustning ändå en ganska lyckad dag, och alla verkade då nöjda och svettiga. Som det skall vara alltså.
Jag tog en tur in på Vårmässan i Skellefteå, och jag säger bara det. Till ett annat år ska jag också vara där! Tror man kan knyta en hel del kundkontakter där.
Jag har även gjort den stora Paintballbeställningen för i år. 30 nya utrustningar på väg!! =) Åh vad det ska bli kul med en julafton såhär mitt i sommaren snart! Det blev den kända Paintballeverantören Wizeguy från Uppsala som kommer att sända mig min order. 30 st Spyder Sonix.
En helt vanlig basic Paintballmarkör, men den verkar bra ur uthyrningssynpunkt. Inga häftiga detaljer, inget lull-lull, utan bara en clean, lättrengjord markör. Maskerna, JT Spectra Proshield Thermal beställde jag den här gången i olivgrönt. Bra när jag mest har spel i skogen för jag upptäckte att man ofta såg varandra p.g.a. de svarta maskerna jag haft tidigare.
Som sagt. För många av er som läser detta kan det här verka obetydligt och ointressant. Men för mig är det mitt liv och intresse. Och smöret på mitt levebröd.
Nu väntar jag bara dessutom på att mina papper om registrering av egen firma skall godkännas. Då är jag igång på riktigt, och det ska bli en väldigt spännande och intressant värld man ger sig in i. Drömmen om ett eget företag. En dröm som började med att jag lovade för mycket, och sen inte kunde säga nej till. =)
Om ni har en dröm. Säg inte nej till den. Försök inte avfärda den som omöjlig. Om drömmen är menad för dig kommer du ändå inte att kunna slå undan den eller hålla den i det fördolda inom dig. Den kommer alltid att slå sin väg upp till ytan!
Vad gör du för att nå din dröm?
Det får räcka för stunden.
/Conny
Nu var det ett tag sen jag uppdaterade den här bloggen, men bättre sällan än liten tuva. Typ.
En hel del har dock hänt sedan sist. Jag har haft Paintballpremiär för i år. En Svensexa för nån snubbe från Skellefteå. Platsen var Vildmarksgruvan i Varuträsk. Eller ja... skogen däromkring. Det var nog efter en del krångel med utrustning ändå en ganska lyckad dag, och alla verkade då nöjda och svettiga. Som det skall vara alltså.
Jag tog en tur in på Vårmässan i Skellefteå, och jag säger bara det. Till ett annat år ska jag också vara där! Tror man kan knyta en hel del kundkontakter där.
Jag har även gjort den stora Paintballbeställningen för i år. 30 nya utrustningar på väg!! =) Åh vad det ska bli kul med en julafton såhär mitt i sommaren snart! Det blev den kända Paintballeverantören Wizeguy från Uppsala som kommer att sända mig min order. 30 st Spyder Sonix.
En helt vanlig basic Paintballmarkör, men den verkar bra ur uthyrningssynpunkt. Inga häftiga detaljer, inget lull-lull, utan bara en clean, lättrengjord markör. Maskerna, JT Spectra Proshield Thermal beställde jag den här gången i olivgrönt. Bra när jag mest har spel i skogen för jag upptäckte att man ofta såg varandra p.g.a. de svarta maskerna jag haft tidigare.
Som sagt. För många av er som läser detta kan det här verka obetydligt och ointressant. Men för mig är det mitt liv och intresse. Och smöret på mitt levebröd.
Nu väntar jag bara dessutom på att mina papper om registrering av egen firma skall godkännas. Då är jag igång på riktigt, och det ska bli en väldigt spännande och intressant värld man ger sig in i. Drömmen om ett eget företag. En dröm som började med att jag lovade för mycket, och sen inte kunde säga nej till. =)
Om ni har en dröm. Säg inte nej till den. Försök inte avfärda den som omöjlig. Om drömmen är menad för dig kommer du ändå inte att kunna slå undan den eller hålla den i det fördolda inom dig. Den kommer alltid att slå sin väg upp till ytan!
Vad gör du för att nå din dröm?
Det får räcka för stunden.
/Conny
måndag 28 april 2008
Merida mi amore!
Halloj!
Kom på att en av huvudmeningarna med bloggar är att man ska uppdatera dem. =)
Som överskriften antyder är jag smått kär. Ingen tjej involverad dock (tyvärr) men ändå ett mycket kärt tillskott i mitt liv. En Merida Road 880.
Före jag hade körkort så cyklade jag mycket, men efter bilens inträde har motionsformen legat infrusen i en glaciär. Men nu har den brutit sig lös igen. Min tanke med cykelinvesteringen var väl att komma igång med träningen på allvar inför sommarens kraftprov i Paintballskogen. Förhoppningsvis med muskeltillväxt och viknedgång som resultat.
Dock reagerade jag ikväll på att jag, efter ett par veckors tränande, uppnått delmål 1. Att kunna köra ett rätt tufft träningspass utan känningar av mjälthugg. Och ikväll under en rätt hård och väldigt kuperad tur på ca 15 km, lyste ändå mjälthugget med sin frånvaro. Men för all del så hindrade det mig ju inte från att vilja dö i var och varannan uppförsbacke ändå. ;) Ja ja. Det kanske är ett litet mesigt delmål, men mjälthugg är så jä*#a jobbigt!
En annan huvudtanke med en ny cykel var väl att börja cykla på jobbet (15 km enkel väg) Främst för motionen och helt enkelt för att det är förjävla dyrt att köra bil med dagens bensinpris. Och på sätt och vis har just den detaljen löst sig själv, för nu mer eller mindre MÅSTE jag cykla på jobbet. Cykelköpet åt upp större delen av lönen den här månaden.
Men men. Allt kommer att lösa sig till det bättre. =)
Förresten så är alla uppmuntrande ord, kostråd och tips på kosttillskott för fettförbränning och viktnedgång, men utan nedbrytning av muskelmassa, varmt välkomna!
På Paintballfronten så har det väl också börjat röra sig så smått för i år. Första spelet bokat, och på tisdag ska jag prata med banken om ev. lån av pengar till nyinvesteringar. Men det får vi se hur det blir.
Vi hade även ett långt och trevligt rep med 4/5 av Catch 22 ikväll. www.catch-22.se
Vi kommer att försöka repa reguljärt nu när Anton är hemma över sommaren, och det verkar väldigt lovande. En skön välbehagsrysare som vi kommer att få till riktigt tung och trevlig är låten "We all die young" med Steel Dragon. (Filmtips: "Rockstar" med Mark Wahlberg)
Tror vi ska titta mer på den låten på torsdag. Då hoppas vi även att Gunnar kommer. Men ta fan inte med dig nån Calicismitta!
Bästa låt just nu: We all die young - Steel Dragon
OH well. Det får väl sammanfatta helgen för min del.
"This is Ellen Ripley, last survivor of the Nostromo, signing off." Eller nåt sånt.
Conny
Kom på att en av huvudmeningarna med bloggar är att man ska uppdatera dem. =)
Som överskriften antyder är jag smått kär. Ingen tjej involverad dock (tyvärr) men ändå ett mycket kärt tillskott i mitt liv. En Merida Road 880.
Före jag hade körkort så cyklade jag mycket, men efter bilens inträde har motionsformen legat infrusen i en glaciär. Men nu har den brutit sig lös igen. Min tanke med cykelinvesteringen var väl att komma igång med träningen på allvar inför sommarens kraftprov i Paintballskogen. Förhoppningsvis med muskeltillväxt och viknedgång som resultat.
Dock reagerade jag ikväll på att jag, efter ett par veckors tränande, uppnått delmål 1. Att kunna köra ett rätt tufft träningspass utan känningar av mjälthugg. Och ikväll under en rätt hård och väldigt kuperad tur på ca 15 km, lyste ändå mjälthugget med sin frånvaro. Men för all del så hindrade det mig ju inte från att vilja dö i var och varannan uppförsbacke ändå. ;) Ja ja. Det kanske är ett litet mesigt delmål, men mjälthugg är så jä*#a jobbigt!
En annan huvudtanke med en ny cykel var väl att börja cykla på jobbet (15 km enkel väg) Främst för motionen och helt enkelt för att det är förjävla dyrt att köra bil med dagens bensinpris. Och på sätt och vis har just den detaljen löst sig själv, för nu mer eller mindre MÅSTE jag cykla på jobbet. Cykelköpet åt upp större delen av lönen den här månaden.
Men men. Allt kommer att lösa sig till det bättre. =)
Förresten så är alla uppmuntrande ord, kostråd och tips på kosttillskott för fettförbränning och viktnedgång, men utan nedbrytning av muskelmassa, varmt välkomna!
På Paintballfronten så har det väl också börjat röra sig så smått för i år. Första spelet bokat, och på tisdag ska jag prata med banken om ev. lån av pengar till nyinvesteringar. Men det får vi se hur det blir.
Vi hade även ett långt och trevligt rep med 4/5 av Catch 22 ikväll. www.catch-22.se
Vi kommer att försöka repa reguljärt nu när Anton är hemma över sommaren, och det verkar väldigt lovande. En skön välbehagsrysare som vi kommer att få till riktigt tung och trevlig är låten "We all die young" med Steel Dragon. (Filmtips: "Rockstar" med Mark Wahlberg)
Tror vi ska titta mer på den låten på torsdag. Då hoppas vi även att Gunnar kommer. Men ta fan inte med dig nån Calicismitta!
Bästa låt just nu: We all die young - Steel Dragon
OH well. Det får väl sammanfatta helgen för min del.
"This is Ellen Ripley, last survivor of the Nostromo, signing off." Eller nåt sånt.
Conny
tisdag 22 april 2008
En ny dag står på ändan. Typ.
Jahapp. Det var ännu en dag det i mitt liv. Och för all del, den har varit bra. Jobbat i dubbeltappen på fabriken, vilket väl i och för sig är lika roligt som att springa 100m minfält. Men men. Blev riktigt företagsam ikväll. Färdigställt ett filmprojekt och städat lägenheten efter den lite busiga helgen. Och ändå var vi ju inte hos mig och festade?? Nåja. Tack Tomas och Macarena för en riktigt rolig fest.
Hotellet med DJ Arvid och Z-rocks... eh... Öka på det där minfältet typ 150 meter till. =/
Ah se där. Här får ni dagens info om mig. Jag KAN inte berätta något bara rakt upp och ner. Jag halkar in på något annat, sidetrackar och sprider ut originalhistorien i en solfjäder. Sen knyter jag bit för bit ihop säcken för att avsluta med det jag egentligen skulle säga. Förhoppningsvis. Såvida jag inte glömt vad det var jag hade på hjärtat. Och om du inte är uppmärksam och verkligen lyssnar så finns det inte en chans att du kommer att förstå vad jag menar i slutändan. Så skärp dig!
Jag skulle ju skriva om idag, och halkade tillbaks till helgen. Ja ja.
Har börjat om med GI och lagade en riktigt god middag på kokta grönsaker, en bönsallad, fläskkött och stekt ägg. Inte vet jag om den var idealisk för GI, men det var då nyttigare än mycket annat.
Naturligtvis står det er eventuella läsare fritt att fråga om, eller kommentera precis vad som helst om det jag skriver här. Och jag tar även tacksamt emot tips om någon av er har bra tips på varierad GI-kost.
Det jag väl kan säga av egen erfarenhet gällande GI om någon av er där ute funderar på att prova, så vill jag bara höja ett litet varnande finger. Bli inte på tok för hysterisk med att strypa kolhydraterna ur din kost. Det gjorde jag och reagerade efter ca 1,5 vecka på att jag helt plötsligt nästan förlorat allt korttidsminne. Jag glömde alla möjliga saker hela tiden. Efter lite efterforskning hittade jag information om att ett på tok för snabbt reducerat intag av kolhydrater kraftigt kan försämra funktionen i synapserna (hjärnans kopplingar för att föra information och signaler vidare) i den delen av hjärnan som styr just korttidsminnet. (Hippocampus - arbetsminnet där information bara sparas ca 30 sekunder)
Som jag sagt tidigare i min profil. Jag är en sucker för mumbojumbo. Och hjärnan är väl den ultimata platsen för ett snudd på perverst intresse för människan och hur vi fungerar. Det jag ville komma till i alla fall, är att man inte ska strypa ALLA kolhydrater för fort. Tappar du minnet, så tugga i dig en sockerbit eller nåt så blir allt bra igen. =)
Ja ja. Kvällen fortsatte med en cykeltur på ca 3 mil och sen lite ytterligare fys. Skönt. Och nu är klockan på tok för mycket för att vara vaken egentligen. Sängen nästa.
Bästa låt just nu: David Jordan - Sun goes down
Hotellet med DJ Arvid och Z-rocks... eh... Öka på det där minfältet typ 150 meter till. =/
Ah se där. Här får ni dagens info om mig. Jag KAN inte berätta något bara rakt upp och ner. Jag halkar in på något annat, sidetrackar och sprider ut originalhistorien i en solfjäder. Sen knyter jag bit för bit ihop säcken för att avsluta med det jag egentligen skulle säga. Förhoppningsvis. Såvida jag inte glömt vad det var jag hade på hjärtat. Och om du inte är uppmärksam och verkligen lyssnar så finns det inte en chans att du kommer att förstå vad jag menar i slutändan. Så skärp dig!
Jag skulle ju skriva om idag, och halkade tillbaks till helgen. Ja ja.
Har börjat om med GI och lagade en riktigt god middag på kokta grönsaker, en bönsallad, fläskkött och stekt ägg. Inte vet jag om den var idealisk för GI, men det var då nyttigare än mycket annat.
Naturligtvis står det er eventuella läsare fritt att fråga om, eller kommentera precis vad som helst om det jag skriver här. Och jag tar även tacksamt emot tips om någon av er har bra tips på varierad GI-kost.
Det jag väl kan säga av egen erfarenhet gällande GI om någon av er där ute funderar på att prova, så vill jag bara höja ett litet varnande finger. Bli inte på tok för hysterisk med att strypa kolhydraterna ur din kost. Det gjorde jag och reagerade efter ca 1,5 vecka på att jag helt plötsligt nästan förlorat allt korttidsminne. Jag glömde alla möjliga saker hela tiden. Efter lite efterforskning hittade jag information om att ett på tok för snabbt reducerat intag av kolhydrater kraftigt kan försämra funktionen i synapserna (hjärnans kopplingar för att föra information och signaler vidare) i den delen av hjärnan som styr just korttidsminnet. (Hippocampus - arbetsminnet där information bara sparas ca 30 sekunder)
Som jag sagt tidigare i min profil. Jag är en sucker för mumbojumbo. Och hjärnan är väl den ultimata platsen för ett snudd på perverst intresse för människan och hur vi fungerar. Det jag ville komma till i alla fall, är att man inte ska strypa ALLA kolhydrater för fort. Tappar du minnet, så tugga i dig en sockerbit eller nåt så blir allt bra igen. =)
Ja ja. Kvällen fortsatte med en cykeltur på ca 3 mil och sen lite ytterligare fys. Skönt. Och nu är klockan på tok för mycket för att vara vaken egentligen. Sängen nästa.
Bästa låt just nu: David Jordan - Sun goes down
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
